Det är ju nästan så att man börjar undra om det var luften. Den friska Norrlandsluften. Eller lugnet, den totala avsaknaden av stress och måsten. Eller var det kanske den hårda sängen, all den goda älgsteken, eller helt enkelt den mjuka snön som gjorde det. Som gjorde att ryggen mirakulöst höll för allt jag tog mig för i påsk. Tre löppass på fyra dagar. Sammanlagt ca 28km, mer än jag nånsin kunnat hoppas på. Lägg till det ett längdskide-pass och två simpass, och du har en fabulous weekend helt enkelt. 

Det är mkt underligt hur det plötligt fungerade så bra, men jag är så otroligt tacksam. För helgen har varit så SKÖN. Ingen oro för jobbet, jag släppte helt nervositeten för att börja medicin, och umgicks med familj och släkt, löste korsord, åkte skoter och förstås: åt godis.

Men nu var man hemma. Första dagen på medicinblocket är avklarad, på en endokrinologisk avdelning. Ryggen känns mör efter resan, men jag tänker fortsätta försöka variera träningen, mer simning och löpning med andra ord. För jag tror verkligen att kroppen mår bra av det!