Det där magiska tempot. 4min/km. Den fart man måste hålla för att klara 5km under 20 minuter. Och milen under 40.

Så avlägset det känns. Så långsam jag blivit. Det är som att mina ben inte vill jogga snabbare än 6min per kilometer. Och ryggen klagar efter att jag försökt springa snabbare.

Men i slutet av mitt senaste löppass i fredags bestämde jag mig för att försöka komma upp i 15km/h. Några meter borde jag väl lyckas i alla fall? Och yes, der gick. Ca 500m i 4min/km. Nu är det bara att utvecklas från det. Totala längden på löppasset:

 
15 kilometer i över stockar, stenar och stup, lite för långt. Ryggen har förstås klagat. Men jag har inte lyssnat särskilt mkt, för jag har minsann haft annat för mig i helgen! Har nämligen spenderat tiden tillsammans med dessa brudar. 

  
Tre dagars intensivt, tokroligt umgänge och när jobbet började efter ledigheten var jag nästan tröttare än när helgen började.
Men det var det värt!