Tålamodet för simningen ökar. Avklarade metrar idag: 1500. Först 1000m simning, därefter paus bestående av 50min vattenlöpning. Och så 500m sim till. Hurra, rekord för fröken Clark (sedan simlägret i november.)

Att besöka simhallen i Derby får mig att återigen reflektera över skillnaderna jämfört med svenska badhus. I England finns badvakter, minst 2-3 stycken, ständigt cirkulerande runt poolen. Här finns ordningsregler, som efterföljs och tydliga längor för långsam, medel och snabb-sim samt instruktioner gällande simriktning ”clockwise/anti-clockwise”. Alla håller sig till angiven fart, och simmar i rätt riktning. Frid och fröjd.

I England är människor (som jag tidigare nämnt) även prydare än i Sverige. Man smusslat och smyger. Att byta om i ett minilitet bås (med dörr som öppnas inåt) är tydligen bästa sättet tycker engelsmännen… Även att duscha med baddräkt är bra. Trots att kloret då e omöjligt att få bort. Men jag accepterar gladeligen sederna och luktar fortfarande klor.

Något jag inte accepterar fullt lika lätt är däremot viss typ av reklam. Ni ha säkert sett Tomtoms reklam för nya träningsmodellen. Stereotypiskt sexistisk träningsreklam när den är i sitt ESSE:  

Bränn fett nu, så fort i bra kan, alla kvinnor. För inte skulle väl vi vilja bli BRA på något? Inte vill väl vi faktiskt vilka använda våra kroppar till något annat än att uppfylla ideal?…