9 månaders placering på Södersjukhuset. Därefter en tömning av ett skåp. En underlig känsla.

Sedan jag kom tillbaka från semestern har det varit hårt arbete som  gällt. Två veckor i sträck jobbade jag på kardiologen och det är knappt att jag hunnit med att bibehålla något socialt liv:) Men roligt som tusan var det. Och så här i efterhand saknar jag nästan alltihop. Till och med akuten.

För nu är jag färdig med AT-blocken i kirurgi, ortopedi, medicin och kardiologi. Planeringen på SöS är allt å klar, och psykiatrin väntar. Skulle kunna skriva spaltmeter om upplevelserna under de två sista veckorna som passerat. Om livet på ”hjärt-akuten” och på MIVA (medicinsk intensivvårdsavdelning.) Att få ta del av livsöden på det sätt man får inom vården är ett sant privilegium. Klichéartat uttryck. Men fortfarande sant.

Efter 12 sträckjobbsdagar kom till slut ledigheten. Den efterlängtade fjärde och sista semesterveckan.  Och med den kom även: SOLEN. 

 
Så nu tänker jag återhämta mig inför framtidens utmaningar på andra håll…