Ordspråken slår lite fel tycker jag, iaf när det gäller våran kära hund Molly. Jag skulle gärna byta! (haha, eller kanske inte.) Det skulle inte sitta fel att bara slappa, äta, springa i skogen, få tok-ryck, äta kötbullar, bli kliad på magen, sova, äta, leka osv….

Snacka om skönt liv!

Ibland blir jag avundsjuk på hunden för att hon bara kan slappa, och inte har några krav alls.

Fast just nu har jag det inte så jobbigt heller, sommarlov är inte fy skam. Men man känner att det är på väg att ta slut, och lite stressad blir jag…
Men man ska njuta järnet medan man kan! Varför gör man inte det egentligen?

Alltid är det nåt som är liiiite fel. Dagar som det står ”intervaller” på programmet tycker man att det är jobbigt, man grämer sig sig, och hade hellre bara joggat, eller kanske styrketränat. Idag, när styrketräning är på tapeten, så tycker jag att det känns urtrist att gå in o träna… Hade hellre bara sprungit ute.

Igår, trots envis vin-bakmälla/trötthet (snarare mest trötthet), kämpade jag mig, med sällskap, upp på banan på källbrink o körde ett pass. SEGT men roligt ändå. Och det kändes bättre efteråt. Alltid kul att köra på lite med spikskor, och slippa känna sig som en klump!

Vi var kanske alla liiite sega efter utekvällen på Mosebacke i lördags? Men trevligt var det. Glömde självklart kameran, men jag kanske kan lägga vantarna på lite bilder från nån annan…?

Nu ska jag intala mig att det ska bli KUL att gå in o svettas o trängas med alldeles för många andra motionärer, i ett alldeles för litet gym. (medan hunden sover vidare här på altanen). Sen bär det iväg på tjej-träff igen, för att få lite sista sommrtid med vännerna. Man måste ju passa på:)