Benen bedrar…

Ibland känner man redan på uppvärmningen att man är jätteseg, benen kan vara helt döda, och kroppen kännas som en påse potatis…

Man känner att; det här passet kommer att gå uselt, jag borde strunta i det hela. helt. jag kommer att snigla fram
Vissa gånger blir det så. Det går lååångsamt.
Men inte ALLTID!
Ibland går det fort fast man känner sig som en degklump. Eller snarare, man tycker att det går segt, men tiderna blir bra. VA?! Hur kan det bli så?
Idag körde jag snabbdistans. Låter avancerat, men det är det inte.
Spring fort. Så länge du orkar:) Inte nån spurt-fart förstås, men ett bra, flytande tempo. Jag tror att det är viktigt att köra sån här typ av träning, tävlingsliknande, så att man blir van att ”disponera” krafterna…
(även om det inte känns som att man har några alls…)

Vädergudarna valde att dränka Stockholm idag.

Eftermiddagen var vigd till Glassdate med Johanna Bjermkvist.
Inte riktigt glassväder?

I Gallerian är det alltid varmt och skönt!

Där finns det även stans Go´aste Yogurtglass

Jag njuter!
Favvosmakerna är: Jordgubb, Choklad och Pecannöt-kola.
Det är faktiskt Johanna som invigt mig i Yogurtshopens fanclub;)

Alltid lika trevligt att träffas:)
Och idag fick man till och med träffa Jesper, hennes ”respektive”!

Kanske det blir att friskispass ihop imorrn?

En reaktion på “Benen bedrar…”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *