Jag brukar ALDRIG använda paraply.
Hellre kutar jag mellan dörr och busshållplats, från skolan till T-banan, från bussen och hem…

Men idag var jag trött på att bli blöt. Efter jogg till Källbrink, ett banpass i ösregn, och sedan jogg hem, var jag inte sugen på att bli mer blöt!

Jag skulle ju på fin konsert i en kyrka, och hade ingen lust att komma som en dränkt katt!

Därför tog jag paraplyet idag.
Det slutade inte väl…

Är det något fel på min paraply-teknik?
Jag lyckades, stup i kvarten, att få paraplyet att vända sig ut och in, i äkta papphammar-anda.

Jag kände mig som en figur i en dålig Charlie Chaplin Film.
Lyckades nästan spetsa två personer när jag skulle hälsa på Jossan.

Jag och Jossan satte oss på Tully’s Cafe på götgatan innan konserten började i Andreaskyrkan…

På väg ut från fiket tog en kastvind tag i paraplyet (så att det vändes ut och in igen) och jag ramlade in i en gubbe…

När vi äntligen tog oss fram till kyrkan, och jag blivit muntert skrattad åt av diverse okända människor, så kunde vi njuta av skönsång från Ascalpella– Medicinska Föreningens Studentkår! (Där för övrigt Petter är med)

Vad synd att bilden blev så dålig! Man ser ju publikens huvuden mer! hehe…
På bilden har de även brutit sin ”formation” för att bli applåderade efter konserten…

Kyrkan var mycket fin, och sången likaså!

Jag är ingen musikalisk typ egentligen, men det är mysigt att höra vacker musik, en kulen höstkväll!

Men nu är det dags för kvällsmackor, och sedan sovning…
det blir en lång, flängig och fullspäckad dag imorrn!

(och JA- nu är paraplyet slängt!)