Jag som var så positiv igår. Knät var normalstort, och det kändes som att det gått framåt rasande fort.

Nu inser jag att det inte är storleken på knät som är problemet…

Det gör fortarande ont att böja/sträcka och även att i böjt läge lägga tyngd på benet eller tex ställa sig upp från sittande.

Allt som belastar senan över knäskålen gör alltså ont. (Tror att det kan vara själva patellar-senan som är retad, och slemsäckarna under och över…)

Nu har det gått en vecka sedan senaste löp-pass. Jag gillar det inte.

Och jag har tröttnat på att känna mig handikappad

Man är så otroligt utelämnad på något sätt:
-Kan inte ens springa till bussen om det behövs, bara se mig själv totalt omkörd när jag haltar fram…
-Kan inte heller ”skynda mig” om jag har bråttom. En sträcka som normalt tar fem minuter tar nu tio. Mínst.

Jag är trött på att ha ont.
Så nu blir det allsköns huskurer:

Algbörje Liniment kombinerat med Algesal kräm med salicyl (smärtstillande förhoppningsvis)

Det är lite svullet fortfarande, men det värsta är att det gör ont!
Mitt på knäskålen…

Nån som har nåt bra tips?

Det värsta är nog ”ledig-tiden”.
I eftermiddag har vi projektmöte, och jag ska ha undersökningarna, men hela förmiddagen är ledig.
Gah, det är frustrerande, solen skiner och jag vill ut!

Linimentet kyler skönt, hoppas att det verkar!