Benen. Dessa tunga ben.
Hur trött får man bli egentligen? En fredagskväll på SÖS-akuten tog musten ur både muskler och hjärna. Men sen blev det äntligen helg…
Igår ville jag således få lite frisk luft, kanske springa lite om jag orkade. Jag tänkte att sällskap hade varit bra. Så kom ett samtal.
Vissa dagar är det så otroligt bra att få den där sparken i rumpan på förmiddagen: ”Ska vi springa”.
Vissa dagar är det helt LIVSNÖDVÄNDIGT. Som igår.
Igår kom samtalet från Joh-Anna. Mina tunga ben ikläddes löpartights. Och mina lungor fick äntligen andas.
Joh-anna på spången. (Sekunden efter att jag tog denna bild halkade jag ut i mossen…)
Den bästa luften finns förstås i skogen, och på myrarna. Höstluft. Vi var både rätt sega, men vi kämpade oss fram. Jag inser att jag måste göra något för att få fart på mina stockar till ben, de är så långsamma! Men igår var det kravlöst:)
Photo-cred till Joh-Anna. Så otroligt snygga vi är!
Idag är det andra advent. Jag önskar att jag kunde jogga idag igen, men ryggen är lite för mör. Mer luft åt folket… Så ut o njut:)
De är lite hala de där spångarna (spängerna?) nu. Men så skönt i skogen!
Spänger är livsfarligt!! Jag brukar faktiskt GÅ över (oftast). I alla fall när de är blöta. Hade jag haft metalldubbade skor, hade jag kanske vågat, men inte med ”vanliga” trailskor… 😮
Skönt med luft dock!
Kram M
Vad är det där för ett fint spår? Och jag går också på spängerna!