Underlaget.
Detta förjäkliga underlag. Asfalt, asfalt, asfalt. Eller is. Eller allra oftast asfalt med is på. Ryggen mår inte bra av någotdera, men någon gång måste man våga prova. För annars kommer det inte att bli mkt löpning alls framöver.

4km i luuuugnt tempo blev det ikväll, i sällskap med Joh-Anna. Hon hade preppat med lite löpintervaller innan minsann, och jag hade cyklat litegrann. Är man träningsnarkoman är det svårt att nöja sig med de där ynka (om än mkt modiga) kilometrarna.

Så här i efterhand känns det lite ömt och domnat. Men vi får väl, som så många gånger tidigare, utvärdera mer imorgon…

Och mina vänner. Imorgon är det FREDAG. Inte helt fel:)