Lite glädjebubblande var jag minsann när jag kom ut från simhallen idag. Utan problem (förutom en slinga av luggen som ständigt hamnade i munnen) kunde jag nu simma 1000m. I sträck. 

Det är ju det här med att öva. Visst simmar jag alldeles för sällan, men på något sätt har jag nu kommit över gränsen: nu börjar det att sätta sig i ryggmärgen. Vattnet är härligt! Jag kör inga intervaller, utan simmar bara på. Och idag kände jag att jag inte blev toktrött. Så underligt!

Kanske var det mina nya simglasögon som gjorde det? De billigaste, plastigaste gogglesen jag kunde få tag på i simhallens shop. Funkade utmärkt. Bättre än de dyrare varianterna jag köpt. Och ifall jag hade glömt hur man sätter på sig ett par simglasögon fick jag en noggrann instruktion…

  
Under veckan har en salig blandning av träning avklarats. Bland annat ett löppass med 8x2min intervaller (1min joggvila) runt årstaviken. Hyfsat tempo på typ 4.30 under intervallerna. (Inte i de brantaste backarna förstås!) Totalt 11km.  

Hoppas på ännu mer solsken under helgen…