Förra helgen hördes här ett högljutt prisande av utomhusträning. This weekend: not so much.

Utomhus blev inomhus. Jag tyckte faktiskt att det kändes enklast, bekvämast och helt legitimt. Speciellt med tanke på att jag spenderade hela lördagen i hällregnet på maran…

Så igår spenderade jag en hel del tid ensam i cykelsalen på Friskis och Svettis. Hurra. Avslutade med 40min i högre tempo. En simulerad 20-km bana genom Stockholm fanns framför ögonen. Norrmälarstrand-Västerbron-Södermälarstrand. X2. Helt enkelt banan för Stockholm triathlon. Jag berömde mig för att ösa rejält sista biten, och sedan ta mig direkt ut till löpbandet.

Cykel–> löpning. Utan paus. En mycket intressant känsla.

Jag körde förvisso bara 1km. För att testa övergången liksom. Benen kändes som böjda bananer, som bara trummade på i något slags gummiaktigt tillstånd. 4.30-fart var inga problem. Som sagt, bara 1km, ville inte slita på ryggen i onödan! Det kändes helt ok när jag väl höll på. Men SEN. Trötta ben.

Och mina vänner. Det var rätt tungt att cykla hemåt över liljeholmsbron i motvinden efteråt..:)

  
Västerbron. Denna ska man alltså över ett par gånger under tävlingen i augusti…