Ibland är det riktigt svårt att hitta motivationen.

Det spelar ingen roll vad det gäller: Skola, jobb, träning, att gå upp ur sängen!
Man känner bara, ”varför kämpa när man kan ta den lata vägen o ligga kvar i sängen/soffan o slappa?”

Exempelvis: Innan tjejmilen var jag AStaggad på att träna, sprang riktigt bra pass, o ville verkligen köra hårt. Nu känns det på nåt sätt som att luften gått ur mig. Jag måste hitta ett nytt mål! Annars är det lätt att fastna i ”jogging-träsket” och bara lufsa på utan tempo…

Samma sak är det i skolan; fortfarande inget etik-tillstånd. VAD TAR SÅN TID? De skulle ju ge besked förra veckan… Då är det svårt att motivera sig att läsa ännu en artikel om löparknä.
Men, idag har jag hittat en del nya uppgifter att syssla med i väntan på att studien kommer igång, så jag är sysselsatt!

Såg förresten på Biggest Looser igår: Där kan vi snacka motivations-problem. Eller, det handlar kanske inte egentligen om fel i motivation, men något har ju uppenbarligen gått lite snett. Tycker i alla fall att det är underbart att en grupp människor kan stötta varandra till att klara något som de alla i sin ensamhet misslyckats med…

Ibland behöver man faktiskt lite hjälp med att komma igång!

• Det krävs ibland att någon kastar en morgonrock i huvudet på mig för att komma upp på morgonen!
• Det krävs att Joh-Anna eller Johanna drar med mig på träning på Källbrink för att jag ska få upp farten!
• Det krävs att projekt-kollegan kommer med konstruktiva idéer på vad vi kan syssla med innan studien kommer igång! (Plus lockar med ledig december om vi jobbar hårt nu, solresa!)

  Så nu är motivationen på väg uppåt!

Sega ben idag!

Harmoni i livet!
Just nu gillar jag läget, det finns inte mkt mer man kan göra. Idag ska jag på ”After Work” utan att ha gjort nåt egentligen ”Work” alls. 
 
Idag hissas:

♥ Mina vänner. Tog en lång fika igår med två av ”panter-tanterna” från högstadietiden. Karin och Jenny. Sedan strosade vi ner längs Götgatan o handlade Te i söderhallarna. Kan det bli trevligare?

Karin o Jenny på Tully´s Café. 

♥ Att springa i skogen, i solskenet! Helst med sällskap av någon av vännerna (joh-anna, johanna eller sofie ex) som dock tyvär inte är lika flexibla i sina arbetstider som jag just nu, så det blir en del ensam-jogging…

Segeltorpsskogen is the shit.
(Se dock upp för galna orienterare som kutar förbi i buskarna)

♥  Att ”springa in i vänner” på ovanliga platser. Helt randomly träffade jag Johanna på tuben mot midsommarkransen. Små saker kan ge en dag lite extra guldkant:) Och det blev en mkt roligare kollektivfärd!

♥  Petter. Igår blev jag serverad rykande varm, god höstgryta när jag kom hem på kvällen. Sen hjälpte han mig med diverse lay-out bekymmer på datorn, och vi åt glass, godis o tittade på Idol. Inte helt fel en vanlig torsdagkväll!

Petter- datorsnillet- Eek 

OCH- han kan spela Gitarr:)

♥ Godis. Notera att det hamnat sist ändå. Det är min last, jag älskar godis (och glass) Men- det finns saker som är viktigare:)

En sak vill jag ”dissa”

– EPN. Etiska Program Nämnden. Varför tar det sån tid?

Jag blir så glad är värmen/solen hänger sig kvar.

Solen e underbar!

Har suttit ute o pluggat o skrivit så mycket som det bara går. När det inte finns mycket att göra kan man lika gärna passa på att njuta.

Ladda batterierna med solsken, innan den riktiga hösten kommer!

Jag personligen kände på något vis att sommaren gick mig förbi. Medan folk härhemma klagade på ”Rysslandshettan” i somras satt jag i duggregnet i England o suckade tungt. Jag som älskar sol o värme missade heeeela värmeböljan.

Man tager vad man haver. Inte är det ju nån direkt hetta nu, men jag suger åt mig varje solstråle!
Det ger endorfiner o serotonin.

Frihet att lägga upp det egna jobbet→ Löp-tur mitt på dagen!

Tog en joggrunda upp på Källbrinks IP idag, och kunde inte låta bli att ta med spikskorna. Hela banan låg öde, rena lyxen!

Soldränkta banor!
Det blev 12x 200 utan spikskor (40s fart, med 30s vila)
Sen 8×200 med spikskor (37-38s, med 30 vila)

Mycket roligt:)

”Mina” gamla spikskor är egentligen Petters syrras gamla. De har hål vid lilltårna, och flera spikar saknas.
Med de duger för mig!

Alltid skönast när passet e klart. Här njuter jag i solen:)
(Gah vilka bleka ben!)

Bra början på dagen, och en lika trevlig fortsättning:

Träffade Marta (läkarprogrammet) i Slussen för att ta en fika. ”Fikan” blev ett glas vin på Tiffany´s på Götgatan.
Vi satt faktiskt inne, ganska kallt när solen inte är framme.
Men det var mycket trevligt, ett bra sätt att förlänga sommarkänslan!

Ja, jag skulle nog vilja kalla mig en ”effektiv” person. Jag har inte mycket ro att skjuta upp mina problem…

• Vi skickar ut en enkät till 3-400 löpare i 4 olika klubbar i sthlm (spårvägen, hässelby, studenterna, HAIS)
• Vi får svar, och utifrån dessa delar vi in i olika studiegrupper.
• Vi genomför undersökningar på dessa grupper (ca 60 pers)
• Sedan återstår analys av resultaten, diskussion, skrivning, presentation, etc etc.

Min arma kropp!
Hehe.

Igår skulle jag alltså plåga den runt en 10km lång bana runt gärdet och djurgården.
-Och roligt var det!

Här är vi innan loppet (självklart den lååånga i toa-kön)

Tiden blev 41.35.
Det är jag nöjd med! Första 5km gick på 20.30, men sen blev det jobbigare! Sista kilometrarna var lättare igen, då var det så mycket folk som hejade att man knappt märkte att man sprang uppför den jäkla backen mot mål. Gick om massa Hässelbylöpare- det är alltid roligast att passera klubböpare!
Men visst- jag var helt slut när jag kom imål. Pulsen var 191. Jag som var övertygad om att min maxpuls var 185 haha.

Här e jag, trött men nöjd i målfållan…

Lite senare kom två som inte alls var lika trötta som jag in i mål:

(Bilden e tagen ett tag efter målgång, men de såg faktiskt oförskämt fräscha ut hela tiden!)

25 000 tjejer, kvinnor, tanter, flickor, som svettas tillsammans. Eufori för vissa. Lite väl putte-nuttigt och ”girl-power” hurtigt för mig. Visst är det superkul med ett lopp med så mycket deltagare, massa publik, musik, goodie-bags, ostkaka, gratis kaffe etc. Men varför bara tjejer egentligen?

Gårdagens teori var ju att det var skönt för kvinnorna att slippa de övertaggade herrarna i starten, men som Ingmarie (http://blog.nemonisimors.com/) så riktigt kommenterade igår- stämmer inte detta.

Igår i starten stod jag långt fram. Plötsligt kände jag armbågar mellan revbenen från höger och vänster, och sen hamnade jag minst fyra rader längre bak. När vi började springa joggade de framför mig iväg i maklig takt, och jag fick kryssa fram samtidigt som alla på sidorna om mig rusade förbi…

VARFÖR ska alla trängas o puttas så jäkligt på just tjejmilen? Alla i 1a startgruppen, som uppenbarligen inte sprang så fort när startskottet väl smällde, skulle prompt trycka sig in framför. varför?

Om man vet att man inte kommer att springa jättefort, varför måste man då pressa sig fram? Jag tycker att beteendet är väldigt konstigt.

Men resten av loppet var alla trevligare!
Publiken hejade.
Familjen stod på målrakan, (skönt att de inte stod i sista backen, där gick det tungt)

Och sen fick man själv chans att heja på alla de andra som sprang. Vännerna statade i grupp 2, och alla kom in på superfina tider! (de lyckades jogga hela vägen trots att syrran varit sjuk nyss.)

Sammantaget en supertrevlig dag, med fint löpar- (och hejar-) väder!

Hallå!

Vad har egentligen hänt i Stockholm?
Bor vi i norrland?-Nej.

Vi har fått en invasion av mutant-aggressiva mördarmyggor. Get away den som kan!

Myggor kan ställa till med mycket problem.
Myggbett som kliar är ju ett obvious probmlem. Jag får ibland 6-7cm stora röda bulor dessutom (allergi). Inte så snyggt.

Meeen: Att myggor även orsakar diverse idrottsskador (ex löparknä) är kanske helt nytt.
Anledningen är: Man slutar stretcha!

När man kört klart sitt löparpass, och stannar upp (ca 2 sekunder) är de genast där, och visst är de sjukt aggressiva? den självklara reaktionen blir: Jogga ner, och åk hem.

Ojdå, vart försvann stretchingen?

Jag fick problem i knät nån dag efter att myggplågan hade börjat. Haha. Kan det vara så enkelt att men helt enkelt slutat stretcha? Jag tror att jag e överkänslig iofs, många klarar sig nog mycket bättre utan stretch än vad jag gör.

Igår var jag i alla fall uppe på Källbrinks IP och tränade med Huddinges löpargrupp. En samling hurtiga löpare av alla åldrar och snabbheter:) det är riktigt roligt, som en stor klan!

Vi skulle köra ”löplabbet-intervaller” (hette det så?) i skogsspåret. 800m terräng, +3x100m. Alla körde i olika tempo och olika många ggr. Det var superkul att köra med gruppen igen!

Intervallerna var bättre än vilan, hehe, för så fort man stannade blev man uppäten! Hurva (jag ryser när jag tänker på det.)

Jag måste nog säga att jag har lite Myggfobi/mani.

Detta är såklart inte min hand. (över min döda kropp, bokstavligen)

Jag mår nästan fysiskt dåligt när jag ser sånt här!

Tror att ”fobin” (eller den totala rysning-känslan) mot myggor kommer från en barndoms sommar uppe i Norrland. Man kunde knappt se solen för alla myggsvärmar. Det var som gråa moln… Jag blev totalt sönderbiten!

Men iofs. Myggor är en bra motivation att springa fort! (spring ifrån dom bara)
Och så länge man håller sig borta från all sorts vegetation (skog, buske, gräs) kanske man klarar sig!

Vilket jag såklart INTE kommer att göra. Ut i skogen bara, och spring fort!

Weell, de tre månaderna är ÖVER, och skolan har börjat!
Dags för Termin 7 på Läkarprogrammet (hur lyckades jag kommat ill T7!?)

Upprop på KI kändes nostalgiskt. Det var längesen man var där!
I höst är det examensarbete som gäller- 30p projekt på heltid. Helt egen tid. Helt eget ansvar. Helt utelämnad. L

Konstigt med ett ex-jobb i mitten av utbildningen?
– JA! 

Jag är ändå glad för ett litet avbrott i ”korvstoppningen” (dvs uppehåll i det normala studiesättet…) Det ska bli roligt att göra något annorlunda i höst. Visst känns det lite osäkert, men det kommer nog gå bra!

Ämnet för mig (eller oss, vi är två studenter) är: Knäsmärtor hos löpare. Passar ganska bra:) (Med tanke på egen erfarenhet)
Vi ska göra en studie, med löpare från olika klubbar, och det ska bli riktigt roligt! (mer info om detta kommer)

Ett löparknä:P

Gissar att livet kommer att kretsa runt ex-jobbet i höst, så småningom när man väl kommer igång. Just nu är det stiltje i processen, vi väntar på svar från Etiska Program Nämnden (EPN) som ska behandla vår etikansökan den 8/9. Jag som lätt blir stressad har inte riktigt ro att bara gå och vänta. Speciellt eftersom man inser att vi har ganska MYCKET att hinna med under hösten. Det kommer att bli knappt med tid!

På tal om ”skolstart” Två kompisar till mig (varav en är min kära kusin) hade också upprop på läkarprogrammet igår. Men de började Termin 1! Ojoj. Vad spännande för dem. Tänk dig. Om jag är lite spänd för en termin med Exjobb, vad är då dom?

Jag minns själv:
För tre år sen begav jag mig mot uppropet på Karolinska, helt ensam, med en övernattningsväska till kollot, OCH ögoninflammation i BÅDA ögonen. (Inte helt optimalt).
Tre lärorika, stressade, omvälvande år har det varit. (Mest stressat första terminen… Eller who am I trying to kid? första två åren!) Och nu går jag/vi T7!!! 

Återkommer om mer info om projektet. När vi vi lyckas starta….