Jag älskar min Kånken.

(Eller, Uppsala, som det heter på Svenska…)

Igår var en intensiv, och lärorik dag!

Upp i ottan för Wetwest i västertorpshallen!
Hade sån tur att de hade ”musik-sim” på morgonen, så det blev lite roligare.

Därefter blev det en låååång kollektivtrafikresa till Torvallakliniken i Haninge/ Vendelsö
(T-bana till Fruängen, Buss 173 till Älvsjö, Pendel till Haninge, Buss 829 till Klockarvägen…. Ojoj!)

På Torvallakliniken fick jag vara med och ta emot och undersöka unga idrottare med diverse idrottsskador.
Vi genomförde knä och ryggstatus.
Vad roligt det var!
Vi (jag och Klas, en kursare) fick alltså öva oss på att genomföra vårt undersökningsprotokoll för studien. Och man lärde sig massor!

Därefter var det rusning till bussen igen, och mot centralen, för att åka till Uppsala.
Det var kamp om varje minut för att hinna köpa biljett och komma med tåget…

Snacka om skönt när jag väl satt i stolen, och kunde luta mig tillbaka…

Väl framme träffade jag mina kära gamla vänner Karin och Jenny utanför Åhléns. Karin bor o pluggar i Uppsala, medan Jennypenny också var på besök.
Hade även bestämt träff med Johanna, my dear cousin, från Gällivare, som nyss börjat på Läkarlinjen i Uppsala!

Johanna, Karin o Jenny!

Vi satte oss på ett supermysigt (gammeldags!) fik vid ån. En kopp te och en cookie senare och jag var i harmoni…

Kvällen spenderades sedan med Jenny och Karin: tjejsnack i kubik:)
Vi lagade pasta o vitlöksbröd, köpte massa godis, och bunkrade upp oss i soffan.

Det blir lätt så när man bara har EN kväll att umgås och snacka ikapp på. Inte hinner man gå ut och svira. hehe. Det finns för mycket att prata om!

Karins lilla Toy-pudel (alias Toyboy) Frank var också med på myskvällen…

Vänner är minsann inte dumma. Hur många gånger har vi haft ”tjejkvällar”?

Säkert hundratals om man räknar med högstadiet.
Nuförtiden blir det mer sällan, men aldrig, aldrig blir det tråkigt eller ensidigt!

Jag längtar redan till nästa myskväll…
Men nästa gång vi kommer till Uppsala, ska vi faktiskt gå ut!

Jag brukar ALDRIG använda paraply.
Hellre kutar jag mellan dörr och busshållplats, från skolan till T-banan, från bussen och hem…

Men idag var jag trött på att bli blöt. Efter jogg till Källbrink, ett banpass i ösregn, och sedan jogg hem, var jag inte sugen på att bli mer blöt!

Jag skulle ju på fin konsert i en kyrka, och hade ingen lust att komma som en dränkt katt!

Därför tog jag paraplyet idag.
Det slutade inte väl…

Är det något fel på min paraply-teknik?
Jag lyckades, stup i kvarten, att få paraplyet att vända sig ut och in, i äkta papphammar-anda.

Jag kände mig som en figur i en dålig Charlie Chaplin Film.
Lyckades nästan spetsa två personer när jag skulle hälsa på Jossan.

Jag och Jossan satte oss på Tully’s Cafe på götgatan innan konserten började i Andreaskyrkan…

På väg ut från fiket tog en kastvind tag i paraplyet (så att det vändes ut och in igen) och jag ramlade in i en gubbe…

När vi äntligen tog oss fram till kyrkan, och jag blivit muntert skrattad åt av diverse okända människor, så kunde vi njuta av skönsång från Ascalpella– Medicinska Föreningens Studentkår! (Där för övrigt Petter är med)

Vad synd att bilden blev så dålig! Man ser ju publikens huvuden mer! hehe…
På bilden har de även brutit sin ”formation” för att bli applåderade efter konserten…

Kyrkan var mycket fin, och sången likaså!

Jag är ingen musikalisk typ egentligen, men det är mysigt att höra vacker musik, en kulen höstkväll!

Men nu är det dags för kvällsmackor, och sedan sovning…
det blir en lång, flängig och fullspäckad dag imorrn!

(och JA- nu är paraplyet slängt!)

Ohnej, det är inte jag som gått och blivit Vegan, utan min syrra!

Men eftersom att vi bor i samma hushåll ger det ju en viss effekt även på min kosthållning.

Att vara vegan är inte så enkelt.
Det är tvärtemot ganska så klurigt.

Nästan ALLT proteinrikt innehåller antingen mjölk eller ägg känns det som. För att få i sig allt man behöver (aminosyror, vitaminer etc) krävs en del ansträngning…

Som den omhändertagande storasyster jag är, vill jag förstås hjälpa syrran så mycket det bara går.
Har gjort ”bön-lins-falafel-burgare” (se nedan), hummus, veganska-scones (de var goda!) etc…

Visst ser det ut som hamburgare?

Hur de sedan smakade låter vi vara osagt:P…
JAG tyckte iaf att de var goda, men jag gillar iofs det mesta. Syrran var mer skeptisk…

Vi har även hittat en lista på massa godsaker (godis, glass, choklad etc) som veganer får äta. Användbart!

Idag har jag även varit ute på en underbar löptur (terräng i skogen förstås). Det är nästan meditativt!
Man kan inte springa så fort utan måste ta det lugnt eftersom att terrängen är så klurig.

Lyft på fötterna!

Ta dessa rötter, och addera tonvis med löv, på en 10km lång skogsslinga: och du får vad jag upplevde idag!
Men det är härligt, bara man tar det piano.
-och det gjorde jag:)

Från lugn, ensam jogg i urskogen, till rusningstrafik i betongsjungeln.
Sedan var det iväg till Karolinska Solna…

… Där jag på eftermiddagen även blev bjuden på bullar, kärleksmums och trevligt sällskap av två tjejer i klassen som ordnade spontanfika för en rejäl grupp bull-sugna sällskapstörstande studenter:) (alla är ju lite isolerade under ex-jobbs terminen)

Fikat var riktigt gott, och jag var otroligt glad att det inte är jag som är Vegan, för då hade jag varit tvungen att tacka nej till både bullar o mums…:)

Det finns otroligt många olika arbeten. 
De flesta är inte särskilt glamourösa, men verkar helt OK att utföra.

Sedan finns det andra yrken som man bara tänker:

-VEM vill jobba med det?

Jag tänker på yrken som Patolog (stå och arbeta med diagnostik av döda hela dagarna, inte så socialt, inte så lockande…) Renhållare på Finlandsfärja (hurva) Städare av dödsplatser (det måste ju finnas) Begravningsentreprenör och så vidare.

Men NÅGON måste göra även dessa jobb…

Att jobba med begravningar kan tyckas otroligt sorgligt och jobbigt. Men jag har jobbat extra med servering på begravningskaffen i flera år och jag måste säga att det är ett ganska rogivande och känns som ett viktigt jobb!

Idag var det en relativt ung person som avlidit, och då blir det ju extra sorgligt. Men oftast så är kaffe-stunden en ganska trevlig tillställning. Och hur sorgligt det än är så är det viktigt att de anhöriga får en trevlig stund.
Arbetet som vi gör underlättar för dem, och de är oftast väldigt tacksamma!

Likadant tror jag att det är med många arbeten. Man ser det som en samhällsuppgift, eller så blir man så VAN vid sina arbetsuppgifter att man inte ens reflekterar över det man gör. (Som ex en patolog som inte blinkar för att ex diverse manövrar som jag nog inte ska nämna här…)

Om några år är jag förhoppningsvis färdig läkare.
Och vad betyder det? Att jobba som läkare kan betyda allt från patolog till barnläkare eller idrottsforskare.

Jag personligen vill dock arbeta med något roligt, stimulerande och intressant när jag är färdig!
Är det för mycket begärt?

Helst ska pengarna inte behöva styra, och helst ska jag inte behöva spendera 24h av dygnet på min arbetsplats…
Jag vill ju hinna träna, äta, sova, och kaaanska hinna ha ett familjeliv åxå;)

Jag såg på serien House idag, (en favorit ska jag säga, den bästa läkerserien!)
DET verkar vara en bra arbetsplats. 5 läkare per patient, och INGET pasppersarbete.

Det är nåt för mig!

Japp.

Kanelbullen har en egen dag. Hurra för den!

Min socker-detox går INTE så bra. Det var idag jag skulle ha börjat. Detta kom jag på när jag förmiddagsfikat i mig en stor kanelbulle till kaffet.

När det börjat så dåligt kunde jag lika gärna fortsätta, (och skjuta på detoxen några dagar): Glass till mellanmål, och äppalpaj efter middagen kunde ju inte förvärra dagens misslyckande… Hehe.

Idag har jag för övrigt genomfört ett roligt wetwest pass.

Det brukar vara rätt så långtråkigt att trampa vatten om man inte har sällskap, men har gjort en fantastisk upptäckt:

– På måndagar 17.30 är det ”aqua-gymstick” vattenjympa i västertorpshallen. Tanterna står och hoppar på grunda delen av poolen, (och drar i nån pinne med gummiband?!).
Då får jag HELA den djupa halvan (av halva poolen) för mig själv, i en timme. Med musik.

Underbart. Att slippa trängas i simbanorna! Körde 10x2min intervaller. Fabulous:)

Sedan avslutades kvällen hemma hos Petter i Midsommmarkransen- höstens rotfrukter i ugn, o kyckling. Och så den där äppelpajen med vaniljglass.
Hur ska man kunna gå på Socker-Detox när det finns så mycket goda sötsaker att äta?

Jag är en svag människa!

Inte kunde jag väl strunta i loppet idag!?

Nej. Såklart inte. Förkylningen var bara lite ”snor” i näsan, så jag körde på!

Som Ingmarie så klokt kommenterade: Lär ni er inget på Läkarlinjen?

Nej. Tydligen inte…:)

Det blev 5km idag, i motionsklass. Inte mycket motstånd alls på dam-sidan i den klassen.
På uppvärmninen kändes allt bra, och benen var superlätta.

Jag startade loppet lugnt, alla andra TOK-rusade fram första 500m, så jag var typ sist.
Men sen tog jag dem, en efter en i uppförsbackarna, och kom in på 20.42, ca 30sek bättre än förra året. Ganska nöjd!

Jag vann ett ”campingset” med lite bestick och tallrik mm, hehe. Användbart på långpassen;)

10km tävlingsklassen blev en intressant uppgörelse mellan två duktiga tjejer: Johanna Bjermkvist och Tove Berg. Johanna skrällde rejält o vann på sjukt bra tiden 37.15 (typ) SHIT vad bra!!!

(attans att jag inte hade kameran redo när de kutade förbi)

På kvällen lagades det supergod Taco-middag hemma hos Johanna.

Tacosen toppades sedan med Glass-buffe (säkert 10 olika glass-paket östes fram ur frysen och dukades upp på köksbordet, och tre olika topping-såser…) Mmmm!

Sammanfattningsvis en mycket bra dag, trots min deppighet i början!

Idag gick det alltså bra att springa med förkylningen, men jag ska klargöra att OM jag hade känt mig sjuk på riktigt hade jag INTE sprungit såklart.

Feber/Ont i halsen/Hög puls→ VILA!

Hmm, allt går lite på slow-motion just nu.

…eller

”Ska man var fin får man lida pin”…

…eller

”Allt är relativt”…

Ja, frågan är vad som passar bäst när det gäller mitt ”halsont”.
En sak som är säker är i alla fall att: Om man får stora, röda, ilskna, vätskande blåsor på båda sidorna av båda hälarna som gör JÄTTEONT så känner man knappt av en ömmande hals all.
(Allt är verkligen relativt)

Bravo. Så blev jag botad från halsont!

Skämt åsido. En trevlig stadspromenad med nya skor slutade i att jag fick gå på tå hela vägen till jobbet på eftermiddagen. -Härlig premiär för höstpjucken!

Idag blev det iaf de slitna gammelskorna när jag skulle ut (besökte nyöppnade Bromma Blocks där sportaffären XXL sport finns.) Jag körde bil hela vägen! Utan att krocka eller skapa alltför mycket kaos runt mig:)

Nu lyser solen lockande utanför, och jag vill ut på en kort liten joggingtur. Hoppas att den lilla förkylningen försvinner till imorrn…

Och att skavsåren inte känns i löparskorna!

Nä fy.