Mitt i jobb och julstress?
Kanske inte riktigt tid att klämma in träningen?
Betänk detta:

Träning skyddar mot stress.

Läs!
Träning får oss att må bra, det är nåt vi alla är fullt medvetna om. Not exactly rocket-science. Det finns dock mkt vi inte vet om de exakta processerna bakom träningens positiva effekt på stress och stämningsläge. Men nu har forskare på Karolinska Institutet visat att tränade muskler, frisätter ett protein, PGC-1a1 som sänker nivåerna av stress-associerade substanser i kroppen. Det gör att vi är bättre rustade att hantera stress, utan att reagera depressivt. (Förutsatt att vi är som mössen dvs.)
Det är intressant. Det får mig att vilja veta mer. Det får mig att vilja ägna mig åt forskning…:)

Benen. Dessa tunga ben.
Hur trött får man bli egentligen? En fredagskväll på SÖS-akuten tog musten ur både muskler och hjärna. Men sen blev det äntligen helg…

Igår ville jag således få lite frisk luft, kanske springa lite om jag orkade. Jag tänkte att sällskap hade varit bra. Så kom ett samtal.
Vissa dagar är det så otroligt bra att få den där sparken i rumpan på förmiddagen: ”Ska vi springa”.
Vissa dagar är det helt LIVSNÖDVÄNDIGT. Som igår.

Igår kom samtalet från Joh-Anna. Mina tunga ben ikläddes löpartights. Och mina lungor fick äntligen andas.

Joh-anna på spången. (Sekunden efter att jag tog denna bild halkade jag ut i mossen…)

Den bästa luften finns förstås i skogen, och på myrarna. Höstluft. Vi var både rätt sega, men vi kämpade oss fram. Jag inser att jag måste göra något för att få fart på mina stockar till ben, de är så långsamma! Men igår var det kravlöst:)

Photo-cred till Joh-Anna. Så otroligt snygga vi är!

Idag är det andra advent. Jag önskar att jag kunde jogga idag igen, men ryggen är lite för mör. Mer luft åt folket… Så ut o njut:)

Det har trots allt sina fördelar att arbeta oregelbundna arbetstider. När man är på väg till jobbet en fredagkväll eller söndagmorgon är det förstås lite motigt. Men plusset är sedan att vara lite ledig en helt vanlig vardag…

Man kan sova länge.
Träna mitt på dagen.
Hinna fånga en glimt dagsljus.
Julpynta. Baka.
Eller,
göra ingenting.

Utan dåligt samvete eller stress. Det finns ju ändå ingen annan som är ledig samtidigt som man ”borde” hinna träffa. Tid är lyx.

Cykeln uppställd bland olivträd, julstjärnor, julbockar. Mitt i största fönstret för maximal ljusexponering!

Denna vecka har jag för övrigt faktiskt joggat 2ggr på grus/asfalt om vartannat. Modigt ja. Men ryggen återhämtar sig fort nuförtiden. Mkt praktiskt om man kan börja jogga till/från jobbet lite oftare…

Första veckan på akuten.
Jag har överlevt fyra dagar och imorgon väntar en lång söndag på ortopeden. Jag måste erkänna att jag faktiskt tycker att det ska bli lite roligt. Ett gott tecken:)

Kanske gick jag in med oerhört upptrissade farhågor, jag måste nämligen erkänna att jag trots allt trivs betydligt bättre än jag förväntat mig. Hade turen att få spendera hela premiärveckan på ”Ortoped-disken”, vilket ju är det område som jag känner mig mest säker på. (Eller kanske minst osäker?) Och det är SÅ roligt att arbeta praktiskt. För en sak är säker: arbeta får man. Och det är inte direkt brist på patienter…

Det händer saker på akuten, hela tiden. SÖS-akuten är Nordens största akutmottagning sett till patientflöde och upptagningsområde. AT-läkarna utgör en del av bemanningen och vi förväntas förstås avklara ett visst antal patienter per dag. Man utmanas ständigt till att göra saker som man aldrig gjort tidigare. Man går med en konstant anspänning under dagarna. Det är utmanande, utvecklande och spännande. Speciellt på ortopeden är arbetet ofta ganska handgripligt, och jag gillar det.

Är jag konstig?
Jag gillar verkligen saker som att sy ihop en söndertrasad hand, dra tillbaka en handled som brutits snett, eller bedöva en höftfraktur med nervblockad i ljumsken. Självklart sker allt under handledning, man har ständig uppbackning av en erfaren kollega.

Så. Laddar för söndagsjour och förhoppningvis mer roliga lärdomar imorgon. Visst är det lite slitsamt och uttröttande, man kommer oftast hem som en urblåst ballong på kvällen, men det är bara att härda ut. Och ta in allt.

Glad första advent på er:)

Första veckan är i full gång. Ikväll är det dags för mig första kvällspass på kirurgakuten. Bara att ladda…

Dimmigt men vackert nere vid årstaviken. Lika bra att försöka få liiiite frisk luft mellan arbetspassen:)

Mer rapport om de senaste dagarnas upplevelser kommer inom kort. Än så länge har jag mest jobbat på ortopeden, men ikväll blir det alltså ett byte. Lite nervöst. Akuten är en spännande arbetsplats…

Man skulle nog lätt kunna säga att jag den senaste veckan gått in i någon form av bubbla. ”Första-veckan-på-AT-bubblan”.

Så mkt information, föreläsningar, övningar, simuleringar med dockor som både kan få hjärtstopp, lungödem och blodtrycksfall. Massor av nya människor att lära känna, korridorer att tappa bort sig i, koder att försöka minnas och datasystem att ta sig in i.

Vi har även fått öva gipsning. På varandra förstås:)

Ja. Nu är jag lite mör.
(Rättare sagt: FULLKOMLIGT SLUT)
Och ändå var detta bara introduktionsveckan. Nästa vecka börjar praktiken på riktigt. På akuten. Detta kommer att bli en utmaning, men jag tror faktiskt att det blir riktigt roligt…

Den vackra utsikten från SÖS, mot årstaviken.

Sista helgen av min månadslånga ledighet är nu förbi. I en HEL lång månad har jag alltså varit arbetslös och underbart fri. Det har varit fantastiskt skönt, och ytterst välbehövt. Jag har hunnit både ”solsemestra” och ”träningssemestra”, montera soffa, plugga kirurgi och baka bröd. Har även hunnit vara förkyld ca 1 triljon gånger.

För att njuta maximalt av sista helgen bokade vi in en Slottsweekend på vackra Rånäs Slott..

Vi har ätit en underbar Afternoon Tea (den bästa jag upplevt!), badat i utomhus-jacuzzi, ätit femrätters, fått ljusbehandling, ätit frukostbuffé och njutit av den fina miljön. Rånäs är något jag gärna återser. Vilken lyx.

En helt underbart dygn på slottet följdes dock av ett major setback i förkylningsstatuset. Vaknade imorse med en feber och halsont. Gissar att både utomhusbad och löprunda bidrog till detta. Ytterst dålig timing på denna förkylning, för imorgon är det dags. Ledigheten är över: nu börjar Allmäntjänstgöringen, AT, på Södersjukhuset.

Igår morse wetvestade jag utomhus i soluppgången, idag vaknar jag upp i ett grådimmigt Stockholm. Hemma igen efter en intensiv, rolig vecka. Det har varit massa simning och lika mycket slappande i solen… Jag kan i alla fall ärligt säga att jag nu kan crawla.

Solgass efter morgonpass i poolen.

Playitas är lite av ett träningsparadis. Alla sorters träningsmöjligheter samlade på ett och samma ställe: En fantastisk simbassäng, bra gym med spincyklar, öppet hav att simma i, löprundor i omgivningarna, cykeluthyrning. Lägg till detta solsken, värme och goda bufféer till både frukost och middag och du har ett träningsmecka.

Under två dagar av resan kände jag mig lite krasslig och vilade från simningen. Då kunde jag istället passa på att studera simteknik från undervattensfönstren vid sidan av poolen. Längst bort i poolen huserade det tyska tristhlonlandslaget och deras teknik skulle man gärna kopiera…

Jag kommer att sakna det enkla livet på Playitas, och människorna man lärt känna.

Det tappra gänget, 07.00 i soluppgången. (photocred- ”apollosverige” på instagram)

Uppvärmning på land innan varje poolpass. Detta var innan eftermiddagspasset…

De roligaste simpassen var helt klart de som ägde rum i havet. Piskande vågor och salta kallsupar, full fokus på överlevnad gav lite av en adrenalinkick.

Att kränga på sig en våtdräkt när man redan är lite svettig- not so easy:)

Men majoriteten av tiden har jag dock:

Slappat!

Här är jag nu alltså. Med extremt trötta armar efter dubbla simträningar varje dag. Än så länge bara 2 dagar avklarade. 10 pass återstår således, hur ska mina arma armar överleva?…

Dagarna börjar kl 06.50. Samling för uppvärmning i mörkret. Soluppgången upplevs från poolen…

Playitas uppvärmda 50m-pool.

Efter träning väntar gemensam frukostbuffet och därefter valfri aktivitet/inaktivitet fram till eftermiddagens simpass, som antingen äger rum i poolen eller havet. Jag som aldrig tidigare simmat mer än 800m på en gång har med andra ord slagit ganska många simrekord denna vecka.

Mellan passen (som förstås är helt frivilliga) hinner man faktiskt både sola, sova och upptäcka. Sist jag barnår playitas var ryggen rätt kass, men denna gång har jag faktiskt redan kunnat ta en liten jogg på stigarna runt hotellet…

Bilden gör inte stupet rättvisa…

Packar för simläger.
Resväskan blir bara större och större för varje resa. Genom åren har man samlat på sig fler och fler sport-attiraljer som bara måste med på resan. Löparskor, -kläder och wetvest har nu ackompanjerats av: baddräkt, simglasögon, badmössa, cykelskor och -byxor, samt en enormt otymplig våtdräkt. Ska det vara så här? En eskalerande mängd idrottskläder och tillbehör som snart helt konkurrerar ut vanliga kläder. Och då har jag inte ens nämnt kirurgiboken, tre pocketböcker, knäckebröd och ett flertal bra proteinbars och proteinpulver. Väskan är proppad, så kan det gå:) Hoppas att jag har fått med mig något att ha på mig kvällstid som inte är gjort av funktionsmaterial….

Regnruskigt Stockholm i förmiddags.
Kanske är det inte bara strålande sol på Playitas, men det är troligen både varmare och mer utomhus-badbart än Estocholmo at the moment. Jag håller mina tummar i alla fall:)