Kategoriarkiv: Allmänt

Stänger fönstret

Det refereras ibland till ”the open window” när det kommer till infektioner i idrottssammanhang. Tiden efter ett hårt träningspass är kroppens nedbrytande hormoner och processer aktiverade, i syfte att optimera prestation och mobilisera energi från reserverna. I dessa betingelser tycks immunförsvaret vara nedtryckt och infektionsfönstret öppet. För att inte förlänga den katabola (dvs nedbrytande) fasen, där bl.a. kortisolnivåerna är höga, är det förstås viktigt att få i sig näring. En bra blandning av kolhydrater och protein. Simple enough, eller hur? Men tro mig, det går att göra rocket-science av detta och många företag tjänar multum på att tillhandahålla den optimala återhämtningdrycken/-pulvret/-baren.

Proteiner är som ni alla troligen vet, uppbyggda av aminosyror. Den aminosyra som cirkulerar i högst utsträckning i blodet, och utgör kroppens ”aminosyra-pool” är Glutamin. Glutamin transporteras runt till kroppens olika celler och kan där sedan omvandlas i olika processer, för att bland annat delta i DNA-syntes. Det har således spekulerats i att det vore fördelaktigt att få i sig extra Glutamin, för att stimulera celler som delar sig ofta. Exempelvis mag-tarmkanalen och Innunförsvaret

IMG_3358.JPG
Ganska så ovetenskapligt. Men vad har jag att förlora? (Svar: 149kr)

Om det hade funnits klara, tydliga bevis för att det faktiskt är fördelaktigt att äta supplementärt Glutamin så skulle ALLA troligen äta det redan. Studier är med andra ord inte eniga om att det finns någon som helst fördel med att äta Glutamin som tillskott. Men man har däremot funnit att övertränade idrottare som ofta drabbas av infektioner tenderar att ha en sänkt nivå av cirkulerande Glutamin. (Med detta menar jag dock ej att det finns bevis för att det är just sänkt glutaminkoncentration som leder till infektioner.)
Kanske saknar det helt mening att äta extra Glutamin om man redan har normala nivåer, men om man har sänkta nivåer- kan det då vara fördelaktigt?

Jag är definitivt inte övertränad, men jag har tränat ganska hårt och har varit sjuk ovanligt mkt i höst. Så nu äter jag Glutamin igen. Försöker att minnas att ta med mig den lilla suspekta pulverburken när jag åker iväg och tränar. Mycket lösligt, relativt smaklöst.

Nu väntar alltså en fallstudie med endast en deltagare. Studien har inga kontroller och antalet confounding-factors och felkällor är oändligt. Men jag kommer att lämna rapport.

Äntligen

Det var så här jag i förhand har visualiserat min lediga (arbetslösa) månad. Soliga, blåsiga höstdagar. Löpning i skogen, mitt på dagen, förstås i det trevligaste av sällskap.

IMG_3454.JPG

Äntligen. Soligt, friskt, lerigt som fasen.
Avgjort: Nu håller jag mig frisk. För om fem dagar bär det av HIT. Crawl-skola i en vecka, med förhoppningvis mer sol. Och värme…

Ps: I väntan på Playitas kan man ju iofs hitta på annat roligt! Ikväll ska äntligen detta presentkort användas:

IMG_3351.JPG

Skoval och kval

Besökte nyligen löplabbet för att ersätta de slitna pjucksen i inlägget nedan.

Jag har länge varit nyfiken på skomodellen Hoka One One. Faktiskt ända sedan jag i somras mötte en gammal tränare från Huddinge AIS ute under en jogg i urskogen. Mr Kingstedt himself förespråkade den udda skomodellen, som tydligen var bra för löpare med onda ryggar. En extremt dämpad och rundad sula gör att många klarar längre pass på hårdare underlag. Tydligen används skorna av ultralöpare. Jag testade modellen en snabb sväng i somras, (kände mig som en total klumpfot) och nu
gav jag dem ytterligare en chans…
.

IMG_3338.JPG
Adidas Supernova (min gamla välkända, väl använda skoserie) vs Hoka. Smidig vs Klumpig

Med smala, långa fötter blir Hoka-modellen svår. Känslan i löpsteget var dock inte alls tung, utan ganska lätt och rullande. Lite som att springa md MBT-skor. Med Adidasskon på foten var dock känslan så bekväm, som att komma hem.
Såå. Presentkortet från volontärjobbet på Sthlm Halvmarathon användes till ett par…

IMG_3339.JPG
Adidas:)…

Nyfikenheten till Hoka-skorna kvarstår dock. Tänk OM de är svaret för att jag återigen ska kunna springa på asfalt. Då är det lätt värt lite klumpkänsla…

Inte enligt planerna

Älska flygplans-ventilation!
Spenderade 5,5 timmars hemresa i ett host- och nysinferno. Hade inte varit hemma mer än trekvart innan halsontet var ett faktum. Haha.

I helgen skulle jag ha deltagit i en intensivkurs i yoga för nybörjare. När jag vaknade upp med feber i fredags var det bara att ge upp. Det blev ingen yoga. Det blev myshelg. Yogastudion var otroligt tillmötesgående och jag får skjuta upp mitt deltagande till november eller december.

Istället har jag underhållit mig med…

IMG_3320-0.JPG
Ny foam-roller på väg. Tillsammans med lite Glutaminpulver för immunförsvaret. Kan behövas…. Det blev även någon variant av mer eller mindre nyttigt godis;)…

Igår hade jag dock tillfrisknat betydligt och jag vågade mig ut i elljusspåret på en lätt joggtur. Har börjat inse att ryggen faktiskt klarar grusväg nu. 10 lugna om än något blöta kilometer avklarades, och än så länge inget förkylnings- eller rygg-bakslag:)

IMG_3323.JPG
Slitna pjuck… Dags för nya inser jag!

Jag kommer att sakna…

…att smyga upp på morgonen, se den fantastiska soluppgången och därefter köra ett lättare träningspass eller yoga, och sedan avnjuta frukostbuffé…

IMG_3282.JPG

…den obligatoriska medtagna cappuccinon vid poolen..

IMG_3291.JPG

…att ta det där sista doppet i poolen, efter att ha svettats järnet i gymmet i en timme på kvällen…

IMG_3300.JPG

…att sitta på balkongen, äta snacks och se på solnedgången innan det är dags för middag…

IMG_3299.JPG

Ja jag kommer sakna det mesta helt enkelt. Men idag bär det av hemåt, vare sig man vill eller inte. Nu återstår dock några sista soltimmar och förstås: ett sista dopp:)

…och så lugnet

Hello from the pool.

IMG_3179.JPG

Hörde jag något om regn hemma i Sverige? Hehehe. Här har vi det så där lite löjligt skönt. Det är varmt, soligt och lätt stekande. Jag börjar snart att dofta svagt av bränd bacon. Stormtrivs med andra ord.

Det enda negativa är dock att träningsrapporten kommer att bli ytterst skral från denna vecka. Gymet hade inte ens en liten rostig motionscykel utan endast en ”sittcykel”, (inte så bra) och de tre poolerna är samtliga plaskdamms-grunda. Djupaste stället: 1.30m. Wetvest funkar med andra ord sådär. Daaaarn, stor besvikelse. Och hotellet är omgivet av endast asfalt, inte bra för löpmöjligheterna för diskbråcks-Lisa.

Men lite sjukgymnastövningar kan man i alla fall få till. Jäkligt nödvändigt efter 6h flygning…

IMG_3168.JPG
Japp, en pilatesboll fanns i alla fall:)

Det blir alltså en luuuugn vecka.
Så jag lägger mig vid poolkanten, vilar mig i form, och funderar på att köra lite ”säl-wetvest”. Bästa underhållningen för omkringliggande solare:)…

Stormen före lugnet

Känslan innan man kommer iväg på resan. Kaoset, packningen, stöket. Passet är borta. Biljetterna ska skrivas ut. Femtionio bikinis ska sorteras och sållas. Vilka träningslinnen ska med? Alla? Jag har för mkt kläder.
Dagens I-lands problem.

IMG_3085.JPG

Imorgon bär det av på solsemester. Det känns välbehövt med tanke på att höstrusket nu slagit till med full kraft.
Vi åker till ett hotell med gym. Så träningskläder är nedpackade. Fokus ligger dock på att bli helt frisk!

Tempot

Hrm.
Att springa är fantastiskt. I ett år har jag nu ytterst försiktigt trappat upp löpningen. Hösten 2013 började jag att sakta sakta ta mig tillbaka ut i löpspåret och under året som gått har jag väldigt långsamt ökat distanserna, från 3km till upp till 15km. Allting har hela tiden varit HELT kravlöst. Ingen gps, ingen puls, inte ens en vanliga klocka för tidtagning. Det är så jag velat ha det. Löpningen har varit en lyx jag unnat mig, ungefär en gång per vecka. En andningspaus ute i skogen på helgerna, för att det varit skönt.

Nu har jag provat att springa liiite fortare vid något tillfälle. Förra helgen vågade jag mig ut i elljusspåret helt och hållet. Och i torsdags lånade jag t.o.m med mig en TomTom ut i spåret. En som mäter både puls och fart.

IMG_2956.JPG

Lite nedslående insikter drabbade mig.
Jag har blivit otroligt långsam. Det tempot som jag tyckte kändes ganska högt låg på 4.45min/km.
Hmm.
Inte för att jag trodde att jag skulle vara vältränad nu när jag bara mystränat i tre år. Men att det skulle gå såå segt?

Plötsligt känner jag att jag är sugen på att utvecklas. Nu vill jag strukturera passen och försöka öka farten successivt. Det gäller dock att inte stirra sig blind på tempot och bli deppig över att jag inte klarar det jag tidigare gjort. Jag måste också ta det försiktigt med tanke på ryggen.

Och först av allt se till att bli frisk ordentligt. Fasen denna hals. Hårdare träning + en kväll med dålig sömn–> återfall. Men det var det värt.

IMG_3062.JPG
Tjejmiddag uppe utanför Uppsala igår. Vackra omgivningar!

Glad kanelbulle-dag på er allihopa!

Första Hjälpen. Och andra nödvändigheter

Så var man plötsligt arbetslös.
Frivilligt arbetslös. Dvs ledig. I 6 veckor.
Det känns ganska bra kan jag meddela.

Att igår säga hejdå till kollegorna på mottagningen kändes dock inte fullt lika bra. Jag förstår ingenting, för mig känns det bara som att jag gått på helgledighet. Jag förnekar fortfarande att jag faktiskt slutat. Men det har jag.

Sista dagen bjöd jag på bullar, choklad och massor av kramar. Och trots att jag länge sagt att de INTE skulle köpa något, så fick jag presenter. Eller snarare livsnödvändiga saker, som kanske kommer att få mig att klara mitt framtida liv på ett bättre sätt.

Jag tror för fasen att mina kollegor lärt känna mig ganska bra.
Jag fick:
– En ytterst behändig cykelpump. Det säger väl sig själv, väldigt nödvändigt.
– En intensivkurs i yoga för nybörjare. (Så otroligt ROLIGT!!) Mkt nödvändigt för en diskbråcksstel-snart-30åring.
– Och sist men inte minst fick jag följande:

IMG_2922.JPG
Mottagnignens största sockerjunkie fick Första Hjälpen vid sockersug: sockerpiller, akut-bakbok (OCH en huvudvärkstablett för att komplettera sjukvårdslådan)…:)

Nu har ledigheten börjat.
Jag kommer förhoppningvis att överleva.
Dags att börja varva ned…

Träningssuget

Denna enorma abstinens.
Detta träningssug.
Intet löpsteg. Ingen träning. No nothing.
På EN vecka. Definitivt rekord för mig.

Så vad gör jag?
Tillslut kunde jag inte hålla mig. Jag bokade en träningsresa. Och inte vilken som helst: Simträningsvecka. På Playitas. I November.

WTF? Jag som inte ens kan simma ordentligt. Men det är väl det som är hela grejen I guess:)IMG_2868.PNG

Tilbaka till Playitas. Dags att skaffa badmössa…

Jag har länge funderat på att åka iväg på någon form av träningsresa under den långa ledigheten. Och då dök detta upp, en perfekt utmaning och ett tillfälle att utveckla något man är riktigt dålig på:

En hel vecka med fokus på simträning, både i bassäng och öppet vatten, anordnad av svenska Triathlonförbundet. Man kunde själv välja ”Nybörjar-” ”Utveckling-” eller ”Avancerad grupp”. Självsäker som jag är anmälde jag mig förstås i nybörjargruppen. Enda kravet är att man kan simma bröstsim 200m. Ok, hehe, DET kan jag faktiskt…