Efter klockan 20.00 får man gärna börja varva ner… (Om man hunnit hem tills dess dvs.)

Oftast lyckas jag inte börja min nedvarvning förrän precis innan sänggående. Sitter och pluggar, facebookar, äter mackor (eller glass) till sent, och sen är det bara att rusa i säng. Inte undra på att det är svårt att sova då!

Men ikväll är det lugnt och skönt. Klockan är nio. Kanske att jag kan försöka börja varva ner redan nu?

Igår var det riktigt svårt att somna. För mycket intryck att smälta. Tankarna virvlade i huvudet samtidigt som jag var lite ”hypad” efter kvällens träningspass i Storängshallen: 4x (2×200 + 1×1000) Tusingarna gick på 3.38, 3.29, 3.33, 3.28. Någonting har hänt- jag tror det kallas utveckling… Såna tider var helt otänkbara för ett år sedan, ja för ett halvår sen till och med!

Ett aber existerar dock: Knät. Löparknä-jäkelskapet har återvänt. Helgens is-asfalts eskapader satte sina spår. Och efter höstens projektarbete har jag blivit uppmärksam på ett samband: Jag fick ont i ryggen under löppasset i söndags, och som ett brev på posten kom knäsmärtan lite senare… Igår kändes det under uppvärmningen (men jag ignorerade det) och det har även gjort ont varje gång jag gått i trappor de senaste dagarna… Det strålar från ryggen till knät! Kanske måste det bli alternativträning imorrn också…

Imorrn är det kvällsjour på KUA, wish me luck!

Nu ska jag bara ta EN till After Eight, de är beroendeframkallande:)