Mr Morton. Jag har inte saknat dig.

En av de gamla ”vännerna” jag dras med är Mortons syndrom. En smärta under framfoten som tycks ligga latent och bara vänta på att jag ska gå med dåliga skor en dag. Då kommer den. Titt som tätt. Det börjar oftast med att jag tappar man känseln under trampdynorna, sen någon dag senare kommer smärtan.

Nerv som är i kläm tydligen. Mellan metatarsalbenen. Idiotiskt. 

Har uptäckt att stetching och massage av plantarfascian ibland hälper. Vila hjälper kanske också? Troligen. Problemet är ju dock att det är lite svårt att undvika att gå… Undrar om detta återfall kan ha någonting att göra med att jag varit placerad på akuten de senaste dagarna, och stått o gått en ansenlig mängd?… Kan också vara så att mina inlägssulor sjunger på sista versen. (Dags att betala 1300kr för ett par nya?)

I torsdags blev det i alla fall 3×12 min intervaller runt Årstaviken efter skolan. Härligt pass i backarna! Idag skulle det ha blivit fartlek i Segeltorpsskogen, men nu får vi väl se hur det blir med den saken… Första åtgärden blir massage med liniment, NU.

Så här blir det när man gapar efter mycket. Jag hade planerat ett eventuellt Danderydslopp imorrn (troligen inte iofs), Springcross nästa lördag, eventuellt Milspåret och sedan Kvarntumloppet den 14e maj, och Landstingsmästerskapet i terräng den 18e. Massor av roliga lopp den närmaste måndaen som ni hör.

Nu får vi se vad det blir av mig och foten. Hoppas att det här är snabbt övergånget! Annars blir det ingenting alls istället.

Roligt med mycket valmöjligheter i ”lopp-väg”, men just nu känns det nästan mest ironiskt och retligt… Vi får se vad massage och en lugn jogg i skogen resulterar i idag! Hoppas Mr Morton bara stannar kortvarigt…