En superhelg har passerat- hela Stockholm har njutit av solskenet.

Helgen guldkantades av långpass, grillfest och nationaldagspicnic. Ett långpass från Älvsjö, runt Årstaviken, via Vinterviken och hem, avverkades alltså i söndags. Totalt 1h 59min (jag var så törstig i slutet att en extraminut kändes omöjlig….) Hade sällskap av Petra runt Årstaviken, där vi också sprang på Lena Örn (Spårvägen) som hängde på en bit innan hon startade sin snabbdistans… Själv ökade jag tempot i 30min efter att jag släppt av stackars marathon-möra Petra. Sprang längs vackra vinterviken, upp mot Mälarhöjden och hem…

Denna tisdag, som skulle vara en effektivitetens dag, började däremot med en smärre katastrof. Vi försov oss. Jag som aldrig brukar försvova mig, vaknade 37minuter efter att jag skulle varit på plats hos Folktandvården i fruängen. Ångest.

Klockan skulle ringt 07.20- vad hände?

Jag kan inte ens minnas senaste gången jag försov mig. Varför just idag? Tandläkaren ska förstås ha sina pengar vare sig mitt hål är lagat eller ej. Vem tycker inte att det är trist att betala för tandläkarbesök? Men tro mig: Det är ännu tråkigare att betala för nada…

Summan av sovmorgon: En tusenlapp slängd i sjön?

Hur som helst. Den något ansträngda studentekonomin blev plötsligt ännu lite mer ansträngd. Det blir nog inga nya Runner’s Store sko-inlägg förrän i höst…

OCH: Klockan får hänga med ett tag till med sin provisoriska lagning.

Jag börjar förresten undra om det här med provisorisk lagning går i släkten. Titta bara på pappas klocka:

Sådan fader, sådan dotter?