Efter över en månads ytterst ofrivillig löpvila har jag kommit fram till att saker och ting inte blir bättre om man inte gör något åt dem. Hittills har jag mest försökt ”begränsa skadan”, genom att inte förvärra problemet (dvs inte springa). Däremot har jag inte gjort något konkret för att förbättra situationen.
Det är ju lite svårt när man inte riktigt vet vad problemet är.
Att varken stretcha eller köra bålstyrka (vilket jag ju undvikit sedan det ödesdigra naprapatbesöket för en vecka sedan) har snarare gjort problemet värre. Det är inte helt lätt att veta vem man ska lyssna på…
Så, nu har jag fiskat runt lite efter en bättre naprapat/kiropraktor/sjukgymnast bland diverse löparvänner, rugbyfolk och andra jag känner. Efter mycket velande har jag slutligen kontaktat en ny naprapat, och fått en tid på fredag.
Kosta vad det kosta vill. Något måste jag försöka göra!
Ps: Bröd-lycka fick jag i alla fall. När jag kom hem ikväll hade Surgubben plötsligt förvandlats till två glada limpor.
Tror vi ses där.
Surdegar måste hanteras. Både skade-surdegarna och de vanliga surdegarna. Bra att du går till en ny naprapat. Min erfarenhet är att de flesta är rätt duktiga, men det finns avarter förstås.
Ingmaire- jaså!
Jag har tid 13.00
Anneli- Jo jag har hört att Fredrik i Segeltorp är bra! Det var dit jag gick förra veckan också, men han hade ju semester…
Lycka till med Naprapaten!
Hur tycker du att det funkar med höft och vattenlöpning?
Blir det bättre/sämre?
Ja det är en svår fråga… Jag tror i alla fall inte att det blir sämre, men jag vågar inte trycka på och köra intervaller. Kör wetwest för att bibehålla rörlighet, lite löpteknik, och styrka i ”rätt” muskler. Kör på måttot: det som inte gör ont när man gör det, är OK!
Testade du det när du var skadad?
Jag blev avrådd från att göra det, det var lite därför jag undrade.
Men det beror ju på vem man frågar.. Ingmarie gör ju det i alla väder och tillstånd, så helt fel kan det ju inte vara.
Ditt motto verkar f.ö. klokt:-)