Jag har i tidigare inlägg erkänt mina beroenden.

Träning och SOCKER.

Tack och lov är det inte några farliga beroenden jag dragit på mig. Tvärtom är de ganska harmlösa, och det ena är egentligen riktigt bra om man tänker efter…

Jag vill helst träna varje dag. Även nu när jag är skadad vill jag gärna hinna trampa några vändor i poolen, och kanske köra lite bålstyrka. På kvällen vill jag ha minst en efterrätt, och någon skål med Big Pack glass.

Det är alltså mina beroenden, eller laster kanske.

Det kunde varit mycket värre. Det fick jag erfara igår kväll då jag hade praktik-jour på BAS: Beroendeakuten Stockholm. Det finns bara en beroendeakut i Stockholm, och där är det (som du kanske anar) ganska stor patientströmning…

”BAS är som helvetets förgård” hade jag fått höra. Jag väntade mig kaos, bråk, fylla och redlöshet överallt. Men så blev det inte. (Visserligen var jag bara där 16-21, så de värsta timmarna slapp jag.) Det blev en av de bästa och mest lärorika upplevelserna på länge. Vilken erfarenhet.

Ett drog eller alkoholberoende kan verkligen vara förödande för en människa, för att inte tala om alla i personens omgivning. Jag insåg igår att jag är väldigt ung, och väldigt naiv. Där kommer jag, helt oerfaren, och ska försöka gjuta hopp i människor som varit med om saker som jag i min vildaste fantasi knappt kan tänka mig…

Jag blev väldigt gripen av alla människor jag mötte igår, men jag vet inte om jag skulle orka med den typen av arbete i längden. Det finns något enormt tragiskt i att se en jämnårig ”ungdom” som missbrukat heroin sedan 15års åldern. Som avgiftats flera gånger men varje gång fallit tillbaka i missbruket…

…men det fick mig att inse att mitt sockerberoende inte är någon katastrof…