Vissa dagar känns det som att man går runt med en liten hinna av dimma runt sig. Grus i ögonen och bomull i öronen. Förmiddagen klarar man, med en rejäl dos koffein. Eftermiddagen däremot får man kämpa för att ens hålla styrfart.

Idag var e sån dag.

För lite sömn gör att jag kopplar ifrån och måste kämpa för att uppräthålla intellekt och social kapacitet. Efter lunch ville jag bara somna i skolbänken och på rasterna fick jag koncentrera mig för att orka hålla en konversation vid liv…

En sån här dag finns det bara EN sak som hjälper: Träning.

Träning är kanske det sista man har lust med när tröttheten är som tyngst, men det är just såna här dagar som man verkligen behöver den.

Jag var förskräckligt osugen, trött och frusen. Men att hoppa ner i det kalla vattnet i Västertorpshallen var precis vad jag behövde:)

Det var var dock otroligt skönt att inte ha någon som helst press på prestation just idag. Trampade runt och väckte kroppen i sakta mak. Sedan styrka och bastu med energiknippet Joh-Anna, och min trötthet var helt borta!

Lagom till att dagen är slut, är det inte typiskt?