Måste träningsledare vara topptränade atleter för att vara ”bra”?

Denna intressanta fråga diskuterades på Annas blogg för ett tag sedan. Jag tänkte minsann att: nej, det behöver de verkligen inte, ledare i alla former kan vara engagerande och medryckande!

Men njaaa, är det verkligen sant?

Idag besökte jag ett spinningpass med en ledare som inte var (eller såg ut att vara) i toppform. Klassen var helt tom. Det var jag och tre-fyra tjejer där. Vad tusan? Hur kul är ett sådant spinpass?

Folk undviker uppenbarligen just detta pass, men jag som inte varit där tidigare anade ingenting när jag gick dit. Men sedan när jag insåg att, hmm, det kommer faktiskt inga fler än vi fem så började jag ana oråd. Och precis som jag börjat misstänka var passet riktigt tråkigt. Jag blev inte alls medryckt trots att jag försökte vara positiv. Ledaren kändes glättig och jag uppfattade henne inte alls som en ”träningsperson”. Nej usch, det lyfte verkligen inte.

Var det träningsledarens brist på trovärdighet? Eller kanske var det så att själva passet som faktiskt var trist. Halvdålig musik. Inga intervaller.

Det jag kände var i alla fall att intrycket av personen än viktigt. Det var inte så att den här spinningledaren var väldigt överviktig, inte heller såg hon sjuk ut. Jag kräver inte att ledarna ska vara muskelberg eller elitidrottare. Jag vill bara få ett intryck av att den här personen är en träningsmänniska. Han/Hon vet vad de håller på med.

Oavsett om det handlar om spinning eller yoga ska ledaren kännas ”rätt” för det specifika passet. Jag vill inte känna att jag skulle kunna göra jobbet bättre liksom…