Ingen risk att det inte blir en vit jul här uppe!

Sista klapparna är inslagna och skinkan är i ugnen. Granen står grön och grann i stugan och bastun är påslagen. Nu är det jul med andra ord och även jag börjar sakta men säkert inse det. För mig krävs Gällivare för att julstämning ska infinna sig.

I Gällivare finns inte många måsten. Däremot känns det tristare än någonsin att vara skadad. Alternativtränings-möjligheterna är ytterst begränsade, speciellt i juletid när simhallen stänger. Och är det inte typiskt att det för första året på hur länge som helst inte är -30 grader ute? Nu när jag inte springer blir det minsann perfekta -2 grader… En annan källa till tjurighet är att ryggen känns riktigt dålig idag. Ute på hundpromenaden fick jag bittert erfara att löpning inte finns på världskartan än… Att kånka väskor och sedan sitta still i 3 timmar på ett knökfullt flyg var tydligen inte helt optimalt!

Menmen, det är ju trots allt jul och det är ingen ide att vara bitter. För bastun har nog hunnit bli varm nu, och det borde väl tina upp även den mest tjurskalliga?