Mitt i feberdimman (som dock var på väg att bli bättre, tack och lov) reste jag så hem från Gällivare igår. Själva resan var förstås något jobbig, men oj vad skönt att vara hemma sedan. Den nya helkropps-pyjamasoverallen har verkligen utnyttjats maximalt…
Det enda kruxet med att vara hemma är att vardagen innebär en hel rad måsten. Börjar så smått känna en pockande tentaångest. Var är egentligen alla pluggpapper? Det kommer att krävas minst en hel dag att bringa ordning i mitt kaos av hand-outs, seminarieanteckningar och diverse krafs… Men jag unnar mig några lata dagar innan det stora tentapluggandet ska sättas igång!

FInns inget som är så skönt som att vara hemma när man är krasslig. Och med lite mer krafter tillbaka kommer du säkert att fixa alla måsten. Kram!
Ja, i takt med tillfrisknandet verkar problemen mindre gigantiska:)