Sista dagen i Serfaus och en envis storm angriper berget. Vinden piskar snöflingorna långt innanför jackan. Plötsligt känner jag igen mig, det är precis som julskidåkningen ”hemma” på Dundret i Gällivare.

Uppe i backen är vi ensamma. Kämpar från värmestuga till lunchrestaurang. Och så vidare till nästa fik. Här uppe möter vi svenskar för första gången under hela veckan. Tydligen är tyskar lite mer finkänsliga när det gäller väder. Det är inte vi. Vi försöker förgäves att ta oss nerför backarna, halvblinda i snöyran. Det går sådär…

Inne i restaurangerna är det däremot fler människor. Och här finns gott om värmande mat och godsaker…

Laddar för snöstormen, med apfelstrudel förstås!

Jag hade även tänkt göra ett nytt försök med längdskidorna idag, om snöstorm och rygg tillåter. Har kämpat som tusan för att försöka få tag på valla till de jädra skidorna, men överallt tittar expediterna mkt konstigt på mig när jag frågat om ”klister für Lang laufer-schien”. På ett ställe skrattade man och konstaterade att jag var den första på över fem år som frågat efter detta… Så jag fortsätter att glida mer bakåt än framåt på mina längdskidor. Sist (i förrgår) blev det någon sorts babmi-på-hal-is-skating, till omgivningens underhållning. Varken vackert eller snabbt, men troligen idiotiskt roligt att se på. Får se hur det går idag, men ich versuche i alla fall!

Ps: Vädret svänger snabbt här:

Soligt på After-Skin

Nu blir det sista kvällen med gänget!