Oh yes, lite hög är vad jag är.
Idag har jag gjort en nåt helt nytt. Blev iväg-lurad till Karbin, klättringshallen i Västberga, av favvo löparkompisen Joh-Anna.
Synen som mötte mig när vi kom in var rätt mäktig. Enormt högt i tak och klätterväggar överallt (förstås). Lägg till en massa vältränade typer med seniga armar och breda ryggar… Och så vi, två spinkiga löpare. Fast jag ska erkänna att Joh-Anna är halvproffs när det gäller klättring, i alla fall jämfört med mig.
Joh-Anna vid den respektingivande 12-metersväggen
Jag började med en lätt, 6m vägg. Men tillslut vågade jag mig faktiskt hela vägen upp på 12 meters höjd! Vilken kick! (inga foton därifrån tyvärr, då var Joh-Anna fullt upptagen med att säkra mig…)
Sedan blev det ”bouldering”, som man kör utan säkringsrep, på en kortare vägg. Som ibland lutade utåt!
Det fanns olika färger på greppen, som representerade olika ”leder” som man skulle följa, med olika svårighetsgrader. Ibland kändes det helt omöjligt att nå ett grepp, absolut helt fysiskt omöjligt, fast jag körde de lättaste lederna… Sedan såg man proffsen bredvid som i princip hängde helt upp och ned, med bara fingertoppsgrepp…
Joh-Anna hängandes i fingertopparna.
Sjukt koncentrerad… Och trött!
Snart uppe, utan rep. Hur nöjd får man bli?
Tur att jag inte körde så mkt styrka i gymmet innan, för det var rejält jobbigt! Man blev svettig. Och darrig i armarna. Mina stackars händer pallade inte så mkt heller, hehe. Röda handflator och fingertoppar, check! Jag kommer nog att ha rejäl träningsvärk i både underarmar och axlar imorgon…
Tack för en super-dag Joh-Anna!
Ps. Om du aldrig testat att klättra- gör det!
Åhh. Länge sedan jag var där. Klättrade en del när tjejerna var yngre. Det är kul. Och svårt. Och jobbigt. Bra att det finns saker du kan göra ryggen till trots.
Vad kul vi hade! Riktigt mysigt att ses och snacka och nå toppar ihop. Du imponerade som nybörjare, du klarade 4b 12 meter.
Coolt. Det vill jag också testa!
Vågat! men vad kul att du gillade det!
Vad roligt! Jag har klättrat en del och vet precis vad du pratat om. Jag kommer ihåg första gången jag klättrade… då var jag inte kaxig. 3 meter upp sen pep jag och ville ner haha. Men superkul det är det!!
Det var verkligen svinkul, hehe. Glad att jag blev iväglurad;)
Ingmarie- ryggen pallade faktiskt rätt bra! Det var bara boulderingens nedhopp som var lite jobbiga. Men jag tror inte att det gjorde så stor skada.
Joh-Anna- hehe, ja kanske inte svåraste banan men jag är så nöjd med att ha vågat mig hela vägen upp!