Äntligen!
La bicicleta (cykeln) har äntligen fått komma ut ur garaget. Gissa om den väntat!
Välkommen ut ur garderoben, dear Mr Crescent!
Efter att ha sovit ynka 5 timmar inatt (festen var lite för trevlig igår) var jag sjukt seg imorse. Pluggade uruselt på förmiddagen och sen när jag äntligen kom iväg till poolen för lite lätt wetwest med Anja blev vi uppslängda ur bassängen i västertorpshallen efter ynka 40min.
Fekaliekontamination. Eller: bajs i vattnet.
Hrm. Inte en helt optimal start på dagen. Men, det blev bättre! Efter ett kort depotstopp för mat rotades löparkläderna fram och vi gav oss ut, gamla elitcyklisten och jag…;)
Jag och pappa efter turen…
Testfärden var kort men härlig, till Hornstull och tillbaka, tog knappt 30min. Vilken skillnad från inneträning: Jag älskar att vara ute! Och jag älskar fart… Men idag tog vi det lugnt, rena söndagspromenaden. Det var ju bara en testrunda!
Nu blir det lite avvaktan för att känna efter hur ryggen reagerar. Men än så länge känns det bra…
Härligt! Det var väl på tiden;-) men varför en så trist cykelväg när skogen finns runt knuten?
Hehe, tro mig, jag ville dra till skogs! Men pappas cykel är ju världens racer, däcken är tunna som såpbubblor, han får punka av minsta lilla…
Hoppas ryggen mår fortsatt bra!
Jag hade kommit ner i puls men vet inte hur mycket. Det var då dubbelslagen kom.
Har även känt av det när jag suttit i soffan nu de senaste dagarna. Det känns mer som om hjärtat slår hårt … svårt att förklara.
Men jag känner igen det från när jag var stressad och hade panikångest.
Tror plan mark är bra att börja på nu när du testar ryggen
Skönt – alltså med cyklingen. Ni ser väldigt proffsiga ut båda två!