Vattenlöpning kan vara riktigt bra träning och rätt så roligt, ibland. På sistone har jag blivit bortskämd när det gäller wetwest-passen. Oftast har jag haft trevligt sällskap, och om jag kört ensam har jag alltid haft musik i öronen. Sist, när jag körde med Ingmarie till exempel, kändes det som att tiden flög förbi. En timme gick på ett kick.
Idag hade jag varken musik eller sällskap, mp3n låg kvarglömd hemma. Katastrof. Tiden sniglade sig verkligen fram och jag kollade på klockan minst tre ggr i minuten…
På något konstigt sätt känns det också som att tiden går oändligt mkt mer sakta när varven är mindre. På Eriksdalsbadet finns den enorma 50m bassängen. Där tar ett varv nästan 10 minuter. I Västertorpshallen (där jag mest kör) är poolen 25m och man måste vända efter 20m pga att det blir för grunt… Kontentan blir att man måste köra tre varv för att komma upp i 10min, och på nåt underligt vis går klockorna långsammare. Det måste vara någon sorts tidsförvrängning, typ en synvilla fast för tid.
Men kanske gäller samma sak även vanlig löpning? För en mil känns mycket kortare om jag springer ett stort skogsvarv än fyra små. Och hur många tycker egentligen att det är roligt att springa t.ex. 10 000m på bana? Runt, runt, runt…
Herrehjälp, idag var det långtrååååkigt. Men, jag tvingade mig i alla fall kvar i vattnet i 70 hela minuter. Bra jobbat, för den tiden kändes som minst två timmar.
Resten av dagen har tiden dock rusat förbi. För så går det när man har en extra ”bonusdag” ledigt från skolan, solen skiner och man har trevligt besök. Time flies.
Nikki (vännens lilla lamm/hund-blandras) var också med på besök:)…
Imorrn gissar jag att tiden kommer att snigla lite igen. Föreläsningar om klinisk psykofysiologi låter inte jätte upphetsande… Men jag längtar redan till morgondagens cykelpass på gymet;) med musik dvs. Bäst jag lägger ipoden i väskan redan nu!
Jag fattar inte att du klarar wetwest så länge! Personligen tycker jag att det är otroligt tråkigt! Efter högst 30min ger jag upp… Brukar det vara mkt folk i västertorpsbassängen förresten?:-)
Haha, SÅ farligt är det väl inte!? Du får komma och hålla mig sällskap så blir det trevligt;) Man hinner babbla väldigt mkt iaf! Hehe…
Instämmer fullständigt! Gillar inte många varv, en stor slinga ska det vara.
Min förre tränare försökte förgäves få mig att springa 3000 på bana, men jag vägrade längre än 1500 trots att jag var för långsam för det.
Jag skyllde på yrsel… 😉
Haha! Hög igenkänningsfaktor. Hjärnan är en lättlurad typ (vad gäller en lång sträcka eller många korta). 😉
Jag tror faktiskt att någon fipplar med klockorna i bland…
Sara- ja kör man 3000m inomhus blir man ju yr på riktigt… Det längsta jag kört på bana är 5000, i storm-blåst. Not so fun. Haha.
Västgötskan- tur att det går att tvinga hjärnan att göra urtrista saker ibland ändå:)
Ingmarie- konstigt att de bara stannar klockorna när man kör själv!
Jag vet vad du menar! När jag kör typ Bodyrock så känns det som om tiden flyger fram, men när jag t ex springer på löpband är det sjukt långsamt. Bättre att springa ute!
I bassängen förstår jag att tiden känns snigelaktig. Dock kan jag tycka att t.ex. 2 varv på en 10 km runda kan kännas bättre än 20 km i sträck, främst för att det psykologiskt känns bra när man liksom känner igen sig lite, vet att man ska förbi det, det och det innan man är framme.
Alltså, jag måste hänga med er och köra vattenlöpning vid något tilfälle!! Det vore himla roligt att träffa dig!
Ja men det är klart du ska häng med Carina! Vore sjukt trevligt:) Nån helg på Eriksdal kanske skulle passa?
Det var lite det jag var rädd för när jag skulle springa i Skövde i mars. Springa runt en 1200 meter-bana i 6 timmar? Jag trodde jag skulle dö av tristess. Men efter 3 timmar blev det bättre 😉
VFF var underbara för knäet!