Det är nästan så att jag förundras över att jag får betalt för det jobb jag utför just nu. Måste nypa mig i armen ibland.

Idag har jag nämligen bara gjort roliga saker. Jag har haft en heldag som assistent på operation! Programmet bestod av tre sessioner: en höftplastik, en Asnis-skruvning av en inkilad Collumfraktur och en patellarligament-ruptur. (På svenska: En höftprotes-operation, en skruvning av en höftfraktur och en knäskålssena som gått av.) Spännande värre!

Samtidigt som jag har stått och hållit hakar, dragit, vridit och slitit i några ben, sytt några stygn och stoppat några blödningar har jag lärt mig en himla massa. Och som sagt, fått betalt. Det är helt fantastiskt.

Som ”färsking” är det mycket man måste tänka på i operationssalen, speciellt när det gäller steriliteten. Visst är hygien viktigt överallt på sjukhuset, men i OP-salen är det sterilt som gäller. Man måste hela tiden vara medveten om vad man får och inte får nudda om man är steriltvättad. Och ortopedoperationerna är de allra strängaste… Höll nästan på att kontaminera patientens ben med mitt osterila munskydd idag när vi höll på och vände och vred. Inte bra.

OP-klädd, sjukt mör!

Men jag ska erkänna: Ortopediska operationer är ansträngande rent fysiskt. (Svettigt värre, speciellt protes-operationen!) I slutet av dagen var jag rätt så mör… Fötterna var som två mosade, ömmande klumpar, haha. Jag höll på att somna ståendes på den sista operationen, trots frekvent kaffedrickande mellan passen.

Efter ett rejält mellanmål stapplade jag iaf ut ur sjukan vid halv sex tiden, och möttes av den mest underbara kväll. Sol, 18-19 grader varmt och en sval bris. Bättre cykelförutsättningar kan man inte få.

Den finaste av kvällar på den finaste av landsvägar.

Två timmars trampande i solen var precis vad jag behövde. Plötsligt var jag pigg igen…