Det sista, episka tentapluggandet för hela läkarprogrammet har påbörjats. Torsdagen den 1a November är det examination på 5,5 års studier, och imorse hade vi för sista gången upprop hela klassen tillsammans på KI.

Integrerad sluttentamen. Så banalt det låter. Men det känns lite knivigt just för tillfället…

Efter uppropet började vi typ direkt: EKG-tolkning, hjärtstopp, infarkt hela förmiddagen. Det är omöjligt att behålla någon form av psykisk hälsa utan lite sällskap i pluggandet! Efter lunch behövdes dock paus (i form av träning förstås). Effektiv (kräkjobbig) cykling och lite balans-styrka blev det. Med tanke på den benkramp jag drabbades av inatt är jag sjukt nöjd att jag ens orkade cykla, haha. Sjukt obehaglig känsla att vakna upp av kramp på hela lårets insida. Försökte desperat stretcha liggandes;) (Paniiiik.)

Efter träningspaus en återstod tyvärr åtskilliga timmars umgänge med iPad och kollegieblock för att hålla sig i fas. Hjärtsvikt, hypertoni, blodgasanalys. Bring it on säger jag bara! Än så länge är motivation hög. (Applause, EN dag har gått…)

Laddat frysen. Det kanske räcker tre dagar?

Så nu efter att ha konsumerat en liter kolaglass med kolasås är jag sockerhög och pluggar vidare lite till;)