Och plötsligt var man en hemvändare.

Den 25e december innebär i Gällivare årets festkväll. Alla utflyttade Gällivarebor återvänder hem över jul, och alla går ut på juldagen. Personligen har jag aldrig känt mig som en hemvändare, jag har ju aldrig bott här. Men iår inser jag att mina band till det här stället faktiskt stärkts i och med sommarjobbet.

Två stora succéer har ägt rum de senaste dagarna:
1) Juldags-natten blev en succé. Utanför stadens största uteställe rådde fullkomlig kravall-stämning för att komma in. (Folk klättrade bokstavligt talat över varann, vi stod förstummade.) Men vi hade turen att någon kände någon, som kände vakten. Vi höll på att bli lynchade av mobben men gled glada förbi kön…

2) Succé nummer två består i:
Träningsvärkstan. Jag har nämligen hittat tillbaka till sjukhusgymmet (som tydligen kallas just träningsvärkstan:))

Fyndigt värre…

Där i gymet träffar jag en hel del ”kollegor” från i somras. Egentligen har jag nog inte riktigt rätt att vara där, nån anställning har jag ju verkligen inte. Men där spelar jag verkligen kortet ”jag är en hemvändare”… Hehehe. Och alla är så himla trevliga och förespråkar att jag ska komma och göra AT i höst. Det sätter en del griller i huvudet på mig, som just köpt lägenhet i Sthlm!

Hur som helst. Fullkomligt ljuvligt att träna. Hängde till och med upp TRXen, så skönt att använda kroppen till något annat än choklad-frossande. Hahaha.

Lagom ”post-tränings överpigg” hemma hos mormorn… hehe. Bilden är dock från igår. Idag var jag betydligt segare… Juldagsnatten satte sina spår;) Är man en hemvändare så är man!