Så var den långa (otroligt sköna) ledigheten över. Halva Sverige delar säkert min känsla av att det var ett abrupt uppvaknande från drömlivet när klockan ringde imorse…

Idag var det dags att börja mitt nya, riktiga, jobb på ADHD-mottagningen. Ny arbetsplats, massa nya arbetskamrater, igen. Har blivit presenterad för hela kliniken (i flera omgångar) och hälsat på alla. Så många personlkategorier; läkare, sköterskor, psykologer, sekreterare kuratorer och arbetsterapeuter. Försökte desperat att minnas alla namn.

En positiv sak som läkarprogrammet fört med sig är dock att man vant sig vid att alltid vara ny… Jag var inte en gnutta nervös varken igårkväll eller imorse, det kändes bara som att jag var på väg till en ny placering. Skillnaden den här gången är dock att jag faktiskt ska jobba här på riktigt. I 6månader. Dagen bestod mest av presentation, möten, arbetsplats-träffar och konferens. Information och nya ansikten i en strid ström!

Intrycken är många. (Rapport kommer senare….) Man kan i alla fall sammanfatta med att det är ett högt tryck på mottagningen. Patienterna väller in, och jag kommer att få jobba!;) Ett stort minus är dock att hela adhd-sektionen ska flytta från st Görans sjukhus (perfekt cykelavstånd från mig) till Frihamnen (på andra sidan Sthlm.) Poooop!!!

På tal om nya ansikten förresten: Gymet är fullt av dem. Nyårslöftes-tränarna har entrat träningshallarna. (Haha, idag fick jag t.ex sällskap av både syrran och pappa.) Det var länge sen det var så jäkla varmt och kvavt på gymet! Kämpade mig i alla fall genom ett puls-pass på cykeln: 50min med puls över 165. Så jobbigt. Och sen avslutade vi med lite bålstyrka.

Syrran lekte paparazzi (och bloggade bilden!) när jag inte märkte nåt…

Wellwell. Första dagen tillbaka i vardagslivet är avklarad. Jag räknar kallt med att jag känner igen fler ansikten imorrn…