Julafton började med en hundattack kl 08.30 i sängen…
Min kära syster och jag tänte hänga med på morgonpromenaden!

 
Det var rena julottan för oss, men mamma är van!

När vi kom hem hade det börjat ljusna.
Vackert!

 
Soluppgång                                                                               
Vi kom hem lagom till julkalender, och tjuvstartade med lite paketöppning.

Innan det hann bli helt mörkt jag hann med ett löppass. 4x 8min tröskelfart slände jag in dagen till ära!
Jag kände mig lugn och stark. Speciellt på hemvägen (nedjoggen) kändes det som att jag sprang på moln. Och jag blev både glad och hungrig på julmat;)

En del julstök blev det (fast mest slapp jag medan jag var ute och sprang, strategiskt!), och jag tog ett långt julebad!
Och sen kom släkten och åt, massa mat. Mat, mat, mat- gott:)

      
Julklappsutdelare: Linnéa, kusin nr 3                             Molly fick sig en julröd-rosett

Sedan utdelning av paket, klappar, presenter, gåvor.
VARJE år säger vi: I år köper vi INTE så många julklappar. Vi tonar der det hela.

Men hur blir det? Samma sak varje år- massa paket.
Fast det är ju så roligt att köpa. Och jag tyckte faktiskt att vi var mer måttliga iår…

Molly fick förstås också en liten present att riva upp:)

 
Julafton är en sån där dag som ”måste” vara trevlig.
Alla har höga förväntningar på hur allt ska vara, och känner sig pressade att vara glada och lyckade.

Varför måste allt vara så perfekt?

Jag tror verkligen på konceptet ”Tagga ner”.
Strunta i om köttbullarna är hemgjorda, om sillen saknas, om disken står i berg.
Umgås istället!

Och framförallt:
Slappna av:)