Kvällen är sen!
Har äntligen kommit hem från jobbet (personlig assistent). Slutar 23.30 i Kista…

Med kvällsmackan i hand summerar jag dagen:

-Träningsvärk i vaderna/hälsenorna
-Små-öm i hela kroppen (mest ben)
-Superfint väder, men SVIN-kallt.
-Jobb med rapporten
-Crosstrainer
-Försenade bussar
-Jobb, Idol och diverse TV-serier och exotic snacks (på jobbet)

Ja.
Kroppen är öm. Varför?
Igår körde jag på bana för första gången på typ 2 månader.  

Egentligen är ju inte det här med bana riktigt min grejj. Men när vädret leker Sibirisk storm utomhus kan det vara liiiite skönt (och lyxigt) att springa inomhus.
Inomhuslöpning förutsätter dock att man ska vara snabb. Eller, så känns det iaf när man ska träna med 800m tjejerna.

5x400m var det som gällde.
Herregud.
Sammanlagt 2km, det känns löjligt lite. Och det tog över 1,5h allt som allt (jag dör egentligen av irritation över sån ineffektivitet). Men själva intervallerna gick fort. Och det var jobbigt. Men framförallt var det SÅ roligt att vara ”tillbaka” och träna med andra igen:) All heder åt att harva på ute i slasket, men sällskap är motiverande o kul…

Trots att jag bara körde 2x 400 med spikskor fick jag träningsvärk i vaderna. Spikskor är mördande!

Och mjölksyran sprutade förstås.
Precis som det ska vara!

Godnatt därute.
Nu ska jag kämpa vidare med boken Hjärtdjur av Herta Muller (nobelpristagare 2009) Jag kommer ingenstans med den.
Men, jag KAN inte lägga ifrån mig en bok. Så jag kämpar vidare!