Det låter så sunt, att ”träna för att må bra”.
Men hur spännande är det egentligen? Det är klart att alla vill må bra. Men personligen har insett att jag hellre tränar för att uppnå förbättring. Jag vill ha ett MÅL, något att förbereda sig för. Den vältränade kroppen och välmåendet kommer på köpet.
Dags att göra upp en träningsplan. Tiden post-halvvättern: hade tänkt att jag nu kan lägga mindre fokus på cyklingen ett tag. Springa mer, wetvesta mer. Låter bra. Men jag måste erkänna för mig själv att jag fastnat lite för cykel som träningsform. Det är ett otroligt bra komplement, trots att benen ibland blir stock-tunga under löppassen.
Ny blöjbyxa är införskaffad, med vaddering anpassad för långsittning. Lite mindre dödsful än den längre varianten. Men fortfarande jävligt ful.
Ny vaddering. Bara att fortsätta cykla…
Så nu när jag vilat från cyklingen ett tag känner jag att det är dags för ett nytt mål. Något att träna för. Måste anmäla mig till någon sorts lopp, som inte bara har elit-deltagare. Har fasen ingen lust att komma helt sist. Dags att göra lite research på höstens cykellopp. Och kanske även boka in nån löptävling?…
Cykling är ju bra komplement.
Jag är sugen på att skaffa en MTB!
Mål är bra! Det finns hur många olika lopp som helst! Svårast är att välja.
Bra skrivet om mål, jag tror att de flesta behöver någon form av målsättning med sitt tränande. Jag älskar lätta sköna löprundor, speciellt vår-sommar-tidig höst men att enbart köra sådant skulle i längden tråka ut mig. Nej, jag behöver målsättningar och älskar att fundera på, planera och utföra de lite tuffare träningspassen som ska ta mig till målet! Att uppnå målet är sedan roligt men hjärnan ställer snart om sig till nya mål så det som är mest värt någon är resan mot målet!