Goddagens!

Lika snabb och stark om jag kände mig förra lördagen, lika långsam kände jag mig igår. Första löppasset på en vecka nästan. Moddigt, och massor av häst-jäklar på promenadvägen där jag skulle köra fram och tillbaka. Ingen kämparvilja. Sub 40min/mil känns väldigt avlägset helt plötsligt…

Pulsen under intervallerna var typ 150-160. Usel insats.

Inget känns lika roligt när man går och känner efter skador. Sliten hälsena- hur blev det så?

-Svaret kan vara: Slitna skor!

När man börjar blir småskadad kan förklaringen vara gamla löparpjuck. Så är det i alla fall för mig. Jag får ont i knät igen, ont under fötterna, ont på konstiga ställen. Då är det dags för nya skor. De flesta ”löpare” har ju minst två par som de byter mellan, men som fattig student kör jag på endast ett par… Då slits de fortare!

Dagen fortsatte dock bättre igår- Tjejkväll hemma hos Filippa (Floppson) Westerlund. På något sätt kunde vi ALLA 4 (minus Irländaren) träffas samtidigt. (helt ofattbart!)

Godis är obligastoriskt under tjejkvällar, förstås. Och tjejfilm:)

Fast viktigast är nog tjejerna som deltar och det evinnerliga babblandet:) Det finns något speciellt med att ha ”växt upp” tillsammans och jag känner mig alltid lite mer i harmoni efter att ha träffat de gamla vännerna!