I ett strålande soligt väder avgjordes årets upplaga av Hellasloppet på Hellasgården.

Jag måste ju erkänna att jag inte var jättesugen på att springa ett lopp när jag vaknade imorse. Klockan ringde och ringde, men jag märkte ingenting. Tillslut masade jag mig iaf upp, och åt en för sen frukost…

Åkte iaf dit, anmälde mig i Tävlingsklassen 5km, värmde upp (iskallt var det), och ställde mig på startlinjen.
Det var få anmälda i tävlingsklassen (vi fick starta nån meter framför ”motionärerna”) och tankarna väcktes:
-Nej, jag får inte komma sist!
-Alla ser så himla bra ut, jag kommer att komma flera minuter efter!

Men, sen när alla andra kutat iväg i starten, så tog jag ikapp dem en efter en:)
Eller, jag passerade iaf minst tre tjejer, så jag slapp bli sist!

Tiden blev 20.25, tyvärr 1 min sämre än förra året, MEN, banan var längre iår (alldeles för kort förra året)
Jag var nöjd med min insats:)

Men det bästa av allt var min egna hejarklack på målrakan:
Johanna o Jesper var där, Mimi, Viktor, Mamma, Molly-the dog, och självklart Pappa, stod och gastade på mig! Ingen annan hade sånt stöd:) Det var riktigt roligt.
(synd att jag blev omsprungen precis då:P)

Efter hemkomst har jag varit och smugit hos grannarna igen, Pallaren var framme! (med tillåtelse) och nu har jag skalat, hackat, skalat och hackat, 6 påsar äppelskivor för vinterns äppelpajer!

Känner mig oförskämt fräsch efter loppet, gissar att jag borde ta ut mig mer egentligen…
Nu har jag bara lite ont i nacken efter allt äppelskalande:)