Man kunde ju ha valt en sämre helg för hundvaktning måste jag säga. Promenader är betydligt trevligare i strålande sol jämfört med i piskande regnrusk eller grådass. Vilken sol-boost man fått…
Att ta en selfie med denna rackare är inte alltid så lätt:)
I helgen har dessutom den eminenta träningsformen löpning hyllats. Ska kanelbullar och semlor ha varsin dag så ska det för tusan finnas plats även för löpningens dag. Det tyckte i alla fall Ingmarie Nilsson. Därför bestämde hon sig för att utlysa ”Löpningens dag”, en lördag i början av februari varje år. Väldigt bra initiativ skulle jag vilja säga, och fler verkar hålla med. Firandet sprider sig.
Visserligen firade jag en dag för sent, men: bättre sent än aldrig! Och vad passar bättre en söndag än en solstrålande löptur i gnistrande vintersnö? I fint sällskap ska tilläggas.
Om jag var lite sen med löpfirandet så kompenserades det i alla fall av ett förskottsfirande:
Verkligen strålande väder!
Och ta selfies med doggisar. NEJ! Inte helt lätt. I know… Hihi!
Kram M
Semlorna ser så olika stora ut. En synvilla eller en orättvisa?
Det är det där som kallas balans! Fast jag undrar som anneliten. Är det en synvilla eller är det ”bara” orättvist? 😉