Jag spände bågen och testade. Igår vågade jag mig på några väldigt lätta intervaller, på asfalt. Egentligen var det mest små fartökningar, för att testa vad ryggen klarade. En gubbe hojtade dock ”bra tempo” på den sista intervallen. Hmm. Kanske lite för bra tempo trots allt. Och för hårt underlag…

Lite senare på dagen, på väg mot fika  och bubbelpoolande på stan, kom bakslaget.  Ett plötsligt hugg i ryggen, och sedan en strålande, skärande smärta ned över vänster ljumske och ut på framsidan av låret. Benet gick knappt att lyfta, jag haltade fram i äkta pensio-stil… Men ner i bubbelpoolen kom jag ändå till sist:)

Trots skadebekymmer bjöd gårdagen ändå på minnesvärda upplevelser. Alla hjärtans dag innebar nämligen ett bokat bord på restaurang Esperanto i Stockholm. Aldrig hade jag kunnat ana vad som väntade. Ojojoj, hur ska jag beskriva detta? 16 rät ter blev det allt som allt, under en 4,5h sittning. Med råge mer exklusivt än   något jag tidigare ätit, men framförallt väldigt trevligt, och en kväll jag sent glömmer:)

Idag, efter en natt i horisontalläge, en hel del stretch, och faktiskt en voltarentablett (som jag så sällan tar!) så känna ryggen lite lite bättre. Vågade mig faktiskt ut på en lite stadspromenad och fångade några av de åtråvärda februaristrålarna:)

Observatorielunden, Estocholmo.