Det sticker verkligen i ögonen, både ordligt och bildligt talat: Tobaksröken. Jag är inte rabiat rökar-hatare, men jag måste få ventilera en tanke här.

En patient man nyss skrev in på sjukhuset, som åkte upp på avdelning på bår tätt följd av oroliga anhöriga, skjutsas av samma anhöriga ut genom sjukhusets entré i rullstol dagen efter. För att röka.

Rökning är som ni alla vet cancerframkallande. Det orsakar bla lungcancer, urinblåsecancer, pancreascancer. Det ökar risken för blodpropp, stroke, hjärtinfarkt. Orsakar KOL. Och inte nog med det: det ökar kroppens inflammationspåslag, ökar risk för infektion och försämrar läkning av både sår, mjukdelar och skelett. Inte undra på att ortopeder, kirurger och medicinare avskyr rökning och ivrigt förespråkar rökstopp…

Det är tufft det där. Att sluta röka på en handvändning är förstås inte lätt. Men det är nästintill irriterande att se patienten bege sig ut mot rökrutan. Innanför sjukhusets väggar görs allt för att bota, laga och lindra. Antibiotika, omläggningar, eventuella operationer, medicinering. Och utanför samma väggar drar patienten insig gift. Utrullad av en anhörig. 

Livsstilsförändringar. En av sjukvårdens största utmaningar…