Trots att jag är ung (i de flesta sammanhang rena skitungen) så känns det att man inte är 18 år längre.
Kanske beror det på livsstilen, eller inställningen. Men igår insåg jag hur längesen det var jag tog studenten.
Igår var jag på min kära systers studentskiva, med middag och sedvanlig fest efteråt. Maten var god, sällskapet trevligt och jag hade riktigt roligt! Men jag höll ärligt talat på att somna dansandes kl 00. Tog mig med nöd och näppe av tunnelbanan (höll på att sova mig förbi stationen) och stapplade direkt i säng hemma.
Vad har hänt med orken? Inser att prioriteringarna är annorlunda nu. Att festa till kl 03 känns inte alls lockande en vardag. Dagarna på akuten sätter sina spår och man är inte direkt megapigg när man kommer hem.
En av mina närmaste vänner, som för närvarande är hemma 1v från Barcelona, (där hon under tre månader lever ljuva livet och pluggar spanska), berättar om vilda festnätter till 06 på morgonen. Jaha känner jag. Är jag världens tråkigaste som inte ens vill vara ute till 03?
Vi lever så otroligt olika liv, jag och min jämnåriga, lite mer festliga, ”roliga” vän. Jag beundrar hennes ork och vilja att nattsudda. Men jag står för mina prioriteringar och inser att jag egentligen är nöjd. Om jag hade velat vara ”roligare” så skulle jag kanske vara det. Och min definition av ”rolig” är kanske lite mer inriktad på träning än vad som anses normalt… Om jag inte får träna så har jag varken ro eller roligt:)
Dock känns inte heller träningen så lockande idag. +2 grader, grå himmel och isande regn.
För att ens orka ta mig ut idag måste jag locka mig själv med ett lugnt, lätt pass. Med sällskap. Utan sällskap, ingen löpning idag. Intalar mig att det är bra med lugn löpning idag, med bara några fartökningar, ska ju trots allt tävla igen på lördag…
Oj vad jag känner igen mig i det du skriver om din ”roliga” vän.. Jag har sådana problem med att jag med jämna mellanrum ser mig själv som en tråkig person. Och det är just de tillfällen jag jämför mig med vänner och bekanta som är ute sent och festar. Att jag då kanske istället prioriterar att inte dricka, lägga mig tidigare och springa ett långpass på lördag gör att jag känner mig som en torris. Men precis som du säger så står jag för mina val men ibland får jag för mig att andra tycker att jag är tråkigt. Dock ligger väl den värderingen i mitt huvud.. och har säkerligen med min självbild att göra.
Att du är trött efter en dag på akuten tycker jag inte är förvånande
Ha en fin kväll!
Skönt att höra att man inte är ensam;)
Nej, ärligt talat tro jag att det är ”fler och fler” som väljer (kanske omedvetet) att satsa mkt tid på träning, och då blir det som en naturlig konsekvens mindre festande. Det är som du säger inte värt det att känna sig SEG som sirap i huvudet en hel dag efteråt…