…är ett rätt dåligt uttryck egentligen.

Visst stämmer det när det gäller många saker (yrkesval och studier kanske?). Men när det gäller träning tycker jag att det är helt fel, egentligen bode man tänka tvärtom!

-Hitta det du är sämst på…

Den som vill utvecklas maximalt bör söka upp just de saker som han/hon är dålig på, och göra just det. Man måste hitta sina egna svagheter och våga utmana sig själv! Det här går förstås att applicera på egentligen allt, men i träning och idrott blir det extra tydligt…

Den som harvar på med samma träning säsong efter säsong märker att utvecklingen avtar med tiden. För att få träningseffekt krävs att kroppen utmanas! Med nya övningar och varierande träning. Kanske börja styrketräna parallellt? Kanske börja träna mer snabbhet? Kanske testa ny alternativträning? Eller köra tuffare intervaller?

Berättade jag att jag i måndags gjorde grodhopp i backe?

Har slarvat otroligt mycket med hoppstyrkan sen knäskadan i oktober, och tro mig- det märktes. Jag hade träningsvärk i rygg och mage i flera dagar. Säger det mig något kanske? Benstyrka, situps och rygghävningar på pilatesboll  i all ära men det kan inte ersätta den dynamiska hoppstyrkan. När man slänger sig upp för en backe, jämfota, tar man i för kung och fosterland med hela kroppen. Det går inte att förneka att bålen var ovan med påfrestningen, och jag fick således träningsvärk…

Mina nyupptäckta svagheter:

-Insida/utsida lår. Dags att rehaba lite tror jag (den konstiga smärtan vill jag mota bort). Åtgärd: Sidoplanka, benlyft.

-Spänst och explosivitet. Åtgärd: Hoppstyrka.

Förutom dessa har jag förstås tänkt utveckla allt annat. Vill man bli en snabbare löpare är det bara att fortsätta harva. Med lite variation förstås:)