Följande text är INTE hämtad ur en papphammarsketch.

Jag trodde jag varit med om det mesta som kan hända i ett catering-kök. Men, jag hade fel.

Efter en lååång arbetsdag, med gäster som blev fler än de skulle, mat som inte räckte, värmeslag, tidspress och ungar som fick ljusstakar i huvudet, ville man bara hem.

Luften tycktes stå stilla i köket. Ångan vällde ut ur den stora restaurang-diskmaskinen och gästerna verkade trivas alltför bra för att någonsin vilja pallra sig hemåt…

När dagen äntligen närmade sitt slut och vi diskat klart, städat, torkat smörgåstårta från borden och tillslut skulle tömma diskmaskinen, hände katastrofen:

En tsunamivåg av diskvatten vällde plötsligt fram från under diskmaskinen. 100 liter vatten pumpades fram och vi stod bara och ropade och skrek, i chock…

-Aaaaah! Vatten!
-Aaaaah! Gör något!

…medan flodvågen spreds vidare över köksgolvet.

Plötsligt såg jag våra väskor (varav en mycket dyr märkesväska, inte min) stod i ett hörn av rummet. I ett desperat försök att rädda väskorna slängde jag nig över golvet…

…och glömmer att diskvatten innehåller såpa…

Jag glider okontrollerat genom rummet, i någon sorts semi-spagat och skickar upp en svallvåg/fontän av vatten upp på skrivbord och papper…

Landar sedan, något chockad i diskvsttnet. Plaskar lite, och ställer mig sedan upp. Diskvsttnet har äntligen slutat pumpa.

Innan det stora städningen började, skrattade vi väldigt, väldigt mycket….

Om jag inte lyckas som läkare kan jag definitivt ta värvning som en kvinnlig Papphammar.