Egentligen är det inte mkt sprutt i kropen just nu. Man får masa sig upp ur sängen på morgonen. Men minsann, vid andra tillfällen är jag hur pigg som helst. Vintertrötthet till trots så spritter det i benen varje gång jag passerar löpbanden på gymet. Det riktigt kliar i dem! Jag ser de frustande, joggande människorna och blir så himla sugen på att gå upp och riva av några tusingar så att bandet börjar lukta bränt… Inte för att det skulle gå så fort nu, även om jag vore skadefri har nog kondisen försvunnit som ett avdunstat ångmoln.

Jag får ofta frågan om jag har börjat springa något ännu. Men än så länge har jag inte vågat testa någon löpning alls. Man blir faktiskt otroligt feg när man varit ordentligt skadad. Och man ska inte glömma att jag bara för någon månad sen gick runt så här:

Och så vill jag inte bli igen!
Att kunna leva ett någorlunda normalt vardagsliv är nog värt att vila lite till för… Men om smärtfriheten håller i sig är det kanske dags att testa lite lätt jogg snart. Fast… Jag väntar kanske på töväder;)