Sist jag kollade mig i spegeln hade jag inte förvandlats till en flodhäst. Jag såg inte ut som en två-tons, grått, tjockhudat däggdjur med enorm mun och små korta ben.
Hur kommer det sig då att jag idag, under tre minuter, förvandlades till just en flodhäst?
Jag testade att springa på löpband idag, tre minuters jogg i lite motlut. Det gick inte så smidigt. Tre minuters skumpande löpning i äkta klumpeduns-stil. Löpbandet höll på att gå sönder av skakningarna. I själva verkat tror jag att hela gymet vibrerade av mina tunga steg. Jag var fullkomligt övertygad om att jag såg exakt ut som en jättelik joggande flodhäst på ett löpband. En flodhäst på två ben…
Benen kändes som stockar, likaså armarna. ”Hur håller man armarna när man springer?” började jag tänka. Jag hade glömt hur man gör!

Under joggningen kände jag inte så mkt av skadan. Så här efteråt har jag dock lite ont i ryggen, tyvärr. Eller jag inbillar mig att det är från ryggen som smärtan i höftböjarna kommer. Men, nu är det bara att vänta och se hur det utvecklar sig. Om ryggen känns bra imorgon och de närmaste dagarna, kommer jag att öka till fyra minuter nästa gång (stackars löpbandet!) Så håll tummarna…
haha! Autopiloten lägger av fortare än kvickt men snart är den på igen. ”Problemet” är att 3 min. egentligen är för liten tid för att finna rytmen.Min rekommendation är att du springer var 3:e dag men 1 min. åt gången i 10 min. Gå e mellan varje ”löpintervall”. Dvs gå 1 min. jogga 1, gå 1, jogga1 o.s.v. Börja med totalt 10-15 min.
Jag förstår känslan, jag tycker det räcker med att man är borta någon vecka för att tappa lite lite av flytet. Du hittar det snart igen!
Håller tummarna!!
Tack för tummarna! Just bu känns det som att jag aldrig kommet att få hitta löprytm igen!