…får ryggen lida. Och ibland är jag faktiskt jäkligt dum.
För hur smart är det egentligen att glömma att gå av tunnelbanan i Mariatorget när man ska byta till pendeltåget? Så att man sen måste slänga sig av i Slussen, fälla alla tanter i sin väg i äkta rugbystil för att byta perrong, åka tillbaka till Mariatorget och sedan kuta järnet, med en tung väska på en diskbråcksrygg, till Södra Station?
Inte så smart.

Hann i alla fall, med 2 min marginal…
Hur smart är det sedan att, samma dag, med samma tunga ryggsäck och samma diskbråck, kuta järnet till pendeltåget (denna gång i Flemingsberg) fastän man är helt medveten om att det är en fysisk omöjlighet att hinna dit på tre minuter, ens om man var Road-Runner himself.
Jäkligt onödigt om du frågar mig. Och jag missade förstås pendeln, det var ju en fysisk omöjlighet…
Tänk att det ska vara så viktigt att inte komma försent. Och på hemvägen hade jag ju inte ens en tid att passa! Vad är det för stressad ur-instinkt som får mig att satsa järnet för att hinna med ett jäkla tåg? Eller är jag bara en tvättäkta stockholmare?
Menmen, man kan ju nästan säga att jag varit ute och sprungit idag…
Du är stockholmare!
Tyyyypisk en också :p
Heheeh, du har säkert rätt:P
Om ryggen är ok i morgon så kan du definitivt börja jogga!
Stockholmare! Helt klart. Och tänk vad man vänjer sig. När jag är i min hemstad (som är liten) tycker jag att alla går jättesakta!
Ingmarie- ryggen är faktiskt helt ok idag, med tanke på omständigheterna!
Jag ger det två veckor till, sen testar jag…
Anneli- Jag vet, haha. Man reflekterar knappt över storatadstempot förrän man befinner sig utanför den. Jag tror att folk som åker kollektivt i Sthlm lever med ett ständigt litet stresspåslag…
I Göteborg måste vi springa efter spårvagnarna eftersom de går så sällan (åtminstone kvällstid och på helgerna)
Hur känns ryggen nu? Framsteg?
Dom där Stockholmarna! 😉
Ja veeeet, man är så himla knäpp!! Jag hatar (ok lite starkt ord) att stå och vänta på kommunikationer!! Så boooring, så jag förstår dig!
Man får packa ner lugn och en bra bok i ryggan så man överlever de där tillfällena.