Tröttheten i huvudet var stundtals bedövande (och bedrövande) idag.

Inget fokus, ingen ”edge” eller finess. Inte mycket vilja till någonting.

• Jag somnade nästan på röntgenronden på morgonen (ett mörkt rum, inte bra kl 07.30)
• Jag satte på mig operationströjan ut och in, OCH bak och fram.
• Började sen nästan gråta när någon påpekade felet (varför?!)
• Jag glömde nästan munskyddet
• Jag råkade slita av mig operationsmössan inne på OP-rummet (förbjudet!)
• Och sen, på väg hemåt, kunde jag verkligen INTE köra intervaller.

Jag började löpturen, och bestämde mig för köra 4x8min.

Sen när jag efter första intervallen insåg att jag inte fått upp pulsen över 150/min förstod jag att psyket inte riktigt villa vara med idag. Tre fis-joggs-”intervaller” senare var pulsen bara lite över 165…

-Om huvudet inte vill vara med, så funkar inte det där med hårdträning heller tydligen. Så, det fick bli en mellanmjölksträning, som Anneliten brukar kalla det…

`

När jag väl kom hem hade Petter i alla fall lagat Rysk middag- Bortsjtj:)

Spännande!

Och mer spänning än så vill jag inte ha ikväll:)