Ibland kan man förvåna sig själv.

Idag kände jag NOLL, 0, zero motivation till att ställa mig på Crosstrainern i Västertorpshallen.

Jag vill verkligen bara sticka ut på första bästa stig i solen.

Men istället trampade jag på.

Och jäklar.

Det blev ett intervallpass av det hela!

En stege: 3×1 min, 3x2min, 3x4min, 3x2min, 3x1min.

Pulsen var hög, och jag fick ta ut mig ordentligt!

Efter första minut-intervallen undrade jag hur jag skulle palla.

Men det gjorde jag:)

Passet blev mer löp-likt på grund av att pulsklockan var på. Det var nog det som gjorde att den lilla extra motivationen infann sig. Med puls-facit vet du exakt hur mycket du tar i, och märker direkt om du maskar!
Det enda som krävs är lite kännedom om hur hög din puls brukar vara när du kör olika typer av träning…

Idag kanske är den första dagen sedan skadan som konditionen förbättrats istället för försämrats

… nu kan man vara riktigt nöjd i soffan, och vänta på den efterlängtade nystarten: