HUR kan man vara så seg?
Solen skiner ute, jag vet. (Har redan varit ute på hundpromenad.)
Snart går den ner.
Borde passa på, Springa, NU.
Istället för att sticka ut direkt tar jag en macka till, segar på lite mer. Kommer kanske iväg om någon timme.
.
Bara för att man är ”löpare”, och ”gillar att springa” betyder inte det att man inför varje pass skuttar av glädje. Eller att man med ett leende på läpparna snörar på sig skorna varje gång man ska ut. Speciellt inte när man vet att man har något jobbigt framför sig. (Som idag, planerade intervaller…)
¨
Det är svårt att beskriva, men en hat-kärlek är det minsann vissa dagar.
Hat-Kärlek till löpning.
Självklart hatar jag inte löpning. Absolut inte, tvärtom. Men ibland blir ”måstet” lite för stort…
Jag tror att man måste tilåta sig själv att släppa på prestationskraven ibland.
Just nu måste jag nog det. För ett tecken på att man håller på att bli lite ”utbränd” är nog att saker och ting både känns jobbigare och lite mindre roligt.
¨
Idag vet jag till exempel att det är de där intervallerna som får mig att skjuta upp löpningen.
Så nu bestämer jag: Jag går ut och joggar och har det härligt i solen i stället, så får vi se vad det blir:)
Måste förresten testa mina nya hörlurar!
-De ska tydligen vara Svettanpassade:)
Dags att skynda sig innan solen går ner…
Ja så där är det. Men jag är ganska säker på att du körde de där intervallerna trots allt…. (?)
Haha, ja jag måste ju erkänna att det såklart blev intervaller! Hehe… När man väl kommit ut är största hindret passerat så att säga;) 5x 1.5 km (ganska lätt) tröskel. Och hörlurarna funkade utmärkt!